Caesars galliska krig

I Bonniers Världshistoria kan man läsa följande:

"Caesar kom till Gallien år 58 f. Kr. Åtta år senare hade han lagt under sig ett land som var dubbelt så stort som Italien och hade minst 5,7 miljoner invånare, kanske 15 miljoner. Han hade till sitt förfogande en armé som under sin glanstid vid upproret år 54-52 bestod av tio legioner eller sammanlagt 60 000 man plus en del rytteri... Uppgifterna är säkert överdrivna."

Överdrivna är nog också uppgifterna om tillryggalagda sträckor, särskilt om man hade full packning bestående av förutom svärd, två spjut, käpp med sädesranson, kokkärl, kvarn, kopp, såg, korg, yxa, skära, hacka och spade – tillsammans till en vikt av 20 kilo.

Om Caesars snille som militär ledare kan det knappast råda någon tvekan. Det gällde i fyra hänseenden; i hans förmåga att vinna soldaternas tillgivenhet, i hans förmåga att blixtsnabbt bedöma en situation under ett slag, i hans kallblodighet under press och i hans snabbhet överhuvudtaget.

Om Caesars ledaregenskaper har Bonniers världshistoria följande att förtälja:

"Att Caesar kunde få sina soldater att prestera det otroliga måste tillskrivas hans ovanliga ledaregenskaper. Ständigt var han med själv där striden var som mest kritisk under ett slag. Hans mod och självtillit var okuvliga. Av soldaterna krävde han järnhård disciplin under strid, men gav dem fria tyglar före och efter. Han var mer rundhänt än någon annan härförare. Han fördubblade soldaternas sold och gav dem rikligt byte. Han förmådde skapa en kåranda som ingen annan härförare under senrepubliken."

Det var först under det stora upproret 53-51 under ledning av Vercingetorix som de galliska stammarna kunde enas. Vercingetorix behandlas i Frankrike som den förste franske frihetshjälten. Man är överens om han var en stor folkledare men som fältherre var han en katastrof. Gallerna förlorade definitivt kriget när Caesar erövrade Vercingetorix huvudfäste Alesia i nuvarande Bourgogne. Sedan förblev Gallien en romersk provins till Västroms fall 476 e. Kr. Det omfattade utöver Frankrike också Belgien, södra Nederländerna och södra Tyskland. Sedan utgjorde Gallien en utgångspunkt för Frankerriket och Karl den stores rike i början av 800-talet.

Av Yngve Karlsson 03 jan 2011 16:11