Jag mötte mig själv i Google maps

Det är inte utan att jag känner en viss förtvivlan över all den kunskap och information som jag inte hinner eller orkar ta till mig. De teknologiska framstegen och informationsspridningen som ökar i en rasande takt frambringar en känsla av vanmakt. Är det ens nån mening med att försöka hänga med?

Numera pratar man mycket om att samhället ska göras så transparent eller genomskinligt som möjligt. Wikileaks håller ju på med att genomlysa statsmaktens hemligheter. Det civila samhället däremot är vi själva bra på att avslöja. De gamla öststaterna var specialister på att samla kunskap om sina medborgare för att därmed kontrollera och hålla dem på plats. Men det där är rena stenåldern jämfört med de möjligheter som det så kallade Västerlandet har. Här lämnar man ofta frivilligt ut allt om sig själv på nätet. Och det är bara för myndigheterna att tacka och ta emot. Tydligen anser de flesta att det är bara positivt att lämna ut sig själv.

Det har ju varit lite debatt om Googles och Street view. En del har protesterat mot att få sina hus avfotograferade. Nyfiken som jag är så laddade jag ner det för att se hur det fungerade. Man har ju en kamera uppe på biltaket och sen kör man runt och fotar på kanske var hundrade meter. Jag följde med fotobilen ut på länsvägen här utanför samhället. Och vi hade inte kört mer än 2-3 km förrän vi mötte en känd figur, nämligen Lennart Karlsson. Att det var mig själv jag mötte var det ingen tvekan om. Ljusskygg som jag är så hade jag kepsen nerdragen över ansiktet. Dessutom kunde man klart och tydligt se hur rostig cykeln var. Jag kände mig mycket upprymd över att möta mig själv. Och nu är jag alltså världsberömd. Nu kan man både i Turkmenistan och i Kuala Lumpur se när jag är ute och cyklar.

Jag känner mig verkligen mätt av att äta frukten från kunskapens träd. Jag tänker inte läsa mer om hur det var i de nazistiska koncentrationslägren. Jag bryr mig inte om att läsa alla inträngande skildringar från livet i Irak. Inte heller vill jag lära mig vad som händer när man blandar aluminiumpulver med såpa och filmjölk. Livet är fullt av onödig kunskap. Jag tror att jag i stället ska sätta mig på en stubbe i skogen och meditera. Synd bara att det ska vara så mycket snö just nu.

Av Lennart Karlsson 18 dec 2010 14:37