Hemvärnet – en rest av ett folkförsvar

Själv gick jag med i Hemvärnet när jag blev utkastad ur krigsorganisationen, vilket skedde vid 36 års ålder för min del. På förekommen anledning: jag förvarar inget vapen hemma, de flesta hemvärnsvapen är numera kassunförvarade. Då hade jag gjort ett antal KFO, ett ännu större antal FBU-kurser och med tiden kommit på att jag dels är motiverad till att delta i upprätthållandet av ett försvar som bygger på att landets försvar är envars ansvar, dels att jag gillar livet i fält. Jag hade med andra ord gått en ganska lång väg från när jag ryckte in till grundutbildning, då jag var fast besluten att straffa ut mig snabbast möjligt.

Visst består Hemvärnet av "gubbar som springer i skogen och leker krig", men inte bara det. Gubbarna har med tiden blandats ut med allt fler töser, medelåldern har sjunkit i takt med att försvarets utbildningsorganisation krympt, mycket få gör KFÖ numera utan går direkt från grundutbildning till Hemvärnet. Det gör att vi gubbar måste ligga i lite extra så vi inte blir frånsprungna i skogen.

Idag genomgår Hemvärnet en omfattande omorganisation. Tidigare fanns inom Hemvärnet ett stort antal "nollor", personer som stod i rullorna men inte fullgjorde sina timmar. Numer skriver var soldat på för minst fyra eller åtta dagars tjänstgöring per år. Denna tjänstgöring består av antigen ett eller två sammanhållna övningstillfällen per år, däröver tillkommer ytterligare övningstillfällen. I gengäld erhåller var soldat en viss ersättning, beroende på grad och position. De sammanhållna övningstillfällena, och att de flesta övar i sin rätta position i sitt förband, gör att Hemvärnet blir mer operativt och kompetent.

Förutom att Hemvärnet är det snabbast mobiliserbara militära förband Sverige har för skydd och bevakning på hemmaplan vid kris, är Hemvärnet även en resurs vid olika kriser och katastrofer. Vid eftersök av försvunna personer, med eller utan hund, vid skogsbrand eller översvämningar kan Hemvärnet med kort varsel göra en insats. En fördel Hemvärnet har gentemot andra grupper är att det redan finns en färdig och fungerande ledningsstruktur, det finns samband, underhåll och logistik. Varje soldat är utrustad för att vid larm omedelbart kunna verka och kunna göra det utan underhåll under minst 24 timmar.

Jag är anhängare av det gamla värnpliktsförsvaret. Det är faktiskt medborgarnas skyldighet att vid kris själva försvara sitt land, med även en rättighet att få göra det. Nu har fienden blivit snäll, sägs det. De där spröda tonerna från balalajkor, som förr alltid sades kunna höras över våra tänkta anfallsmål, har tystnat. Vi är numera mer betjänta av ett professionellt försvar vid olika insatser än av det gamla värnpliktsförsvaret, hävdas det från ansvarigt håll. Visst inser jag att de som hävdar nyordning har rätt goda argument för sin sak. Ändå är jag tveksam, ett lands försvar är inget man outsourcar liksom, det får inte bli ett "vi och dem". Just därför är jag en stark anhängare av Hemvärnet. Hemvärnet är ändå en rest av en tanke om ett folkförsvar, där deltar gammal och ung, hög som låg och kvinna och man. När vi får på oss grönkläderna och fått upp tältet så får man ett lite annat fokus; "vad bjuder kungen på till middag, och när", "hoppas jag får en tidig eldpost" och "skall vi vänta med att ta på oss regnkläderna till vi hunnit bli blöta eller sätta på oss dem genast?"

Det finns många fördomar om Hemvärnet. En del kanske är sanna, men många felaktiga. För den som är det minsta nyfiken tycker jag att man skall kontakta Hemvärnet på sin ort och själv ta reda på vad som stämmer och inte. Kanske rentav själv bli medlem.

Av Leif-Arne Undvall 22 nov 2010 10:19