Kärlekstörst

"Mmm jag älskar dig…" Patriks händer gled sakta men bestämt mot insidan av mina lår, och jag hörde att han hade stora besvär med att prata. Hans ord väckte en stark och intensiv känsla av att höra ihop tills livet tar slut, och jag nästan grät av alla bilder som övermannade mig.

Sommaren med Patrik hade varit mycket intensiv, och vi hade i stort sett vaknat tillsammans varenda dag. Min lilla mörka etta blev lämnad åt sitt öde, och jag bar heller ingen större längtan att få gå dit. Med honom var jag hel och alla skavanker jag hade på kroppen försvann under hans mjuka, varsamma händer. Leende såg jag på hans rufsiga frisyr som vägrade låta sig tämjas, och lade handen mot hans kind.

Patrik stoppade upp några sekunder innan han fortsatte sin vindlande färd med tungan till mina knän. Jag fnissade eftersom det kittlades, men drabbades samtidigt av en stark åtrå som nästan skrämde mig. "Jag älskar dig Melinda." Patriks ord var frågande, och jag visste att han förväntade sig ett svar. "Mm" klämde jag ur mig och hoppades att det räckte. Som en svamp drog jag åt mig av hans kärleksbetygelser och växte mig större dag för dag. Vårt sexliv var väl inte speciellt på något vis, men min kropp hungrade efter smekningar och snälla ord.

Med en djup suck reste han sig upp och lade handen på mitt ena bröst. Hans tumme gnuggade frenetiskt den uppåtsträvande hårda vårtan och jag grubblade intensivt på hur jag skulle ta mig ur situationen. Det här var ohållbart… "Patrik… jag…" Han lade fingret över mina läppar och placerade sin mun mot min. Den hala, lekande tungan invaderade min mun och letade sig in i minsta vrå. Jag slöt munnen och tryckte honom bort från mig. "Patrik… jag måste…" Med ett snett leende á la Elvis Presley såg Patrik på mig uppifrån och ned några gånger innan han med ryckiga rörelser irriterat tände en av cigarretterna som låg på mitt nattduksbord. Han skvalpade hetsigt i sig det återstående vinet, och slog hårt med handen på täcket.

"Vad faan är det med dig? I somras kunde du inte få nog av mig, och vi älskade faan i mig överallt." Han lutade sig över mig, nästan hotfullt och grimaserade. "Jag fattar inte…" Jag reste mig upp till halvsittande och tog en cigarrett jag med. Min mun formade orden, men jag klarade inte riktigt av att säga dem ännu. Jag harklade mig, lade handen på Patriks axel och tog sats. "Jag älskar inte dig… och… nja…j ag har väl aldrig gjort det… tror jag." Mitt långa hår fastnade under mig och jag lyfte på kroppen för att lösgöra det. "Jag behövde dig Patrik. Du var som lenande salva på mina sår. Din kärlek har gjort mig hel." Med vana händer flätade jag håret i den gamla vanliga flätan och satte en tjock snodd över slutet. "Eriks svek gjorde att mitt hjärta gick i bitar, och då du och jag träffades var jag så långt nere i helvetet som man kan vara. Det var faktiskt så illa att jag samlat sömntabletter en längre tid för att göra slut på lidandet en gång för alla."

Patrik satt tyst en lång stund och tittade på mig. Hans ögon som varit mjuka och kärvänliga, fyllda av åtrå förändrades inför mig till svarta kalla sjöar av ilska. När han slutligen pratade var rösten kall som av klirrande isbitar och orden var hårda som boxbollar. "Såååå… du använde mig som snuttefilt? Vältrade dig i mina omsorger? Bodde i mitt hus och låg i min säng fylld av äckel över att jag älskade dig förbehållslöst?" Patrik spottade på golvet och gjorde en grimas av avsky. "Fy faaan… vet du Melinda…? jag kan inte kalla dig annat än hora. En äcklig, sliskig jävla hora som tar upp min dyrbara tid för ditt eget höga nöjes skull. Helvete… jag dyrkade marken du stod på." Han drog med händerna om och om igen i håret. "Nu är det rätt enkelt att projicera känslorna som svallade åt alla håll till en riktning… HAT."

Jag tog mig på något underligt övernaturligt sätt från sovrummet till hallen där jag snyftande plockade ihop mina kläder och saker. Inifrån sovrummet hördes låga snyftningar och jag såg Patriks skakande rygg.

"Förlåt mig…" Rösten bar inte riktigt och det verkade inte som han hört mig så jag höjde rösten några oktaver. "Förlåt…" Jag såg honom vända sig om och mötte hans ögon. "STICK! DRA ÅT HELVETE! FÖRSVINN!" Munnen som skrek orden skummade av fradga och jag såg att tårarna blött ned Patriks t-shirt. "DRA!" Skrek han och kom stormande genom rummet.

Snabbt tryckte jag ned fötterna i mina kängor och rusade ut ur huset utan att ens knyta dem.

Av Anitha Östlund Meijer 09 nov 2010 14:47