Spanska Ana på Uraniavej Del 2 av 2

Mette

Föreläsningen är äntligen slut. Mette packar hastigt ner anteckningar och böcker i sin ryggsäck. Ett svagt sorl lägger sig över salen. Stolsitsar som fälls upp.
Få timmars sömn och jobb på strippklubben senare på kvällen gör henne trött både i kroppen och sinnet och två timmars familjerätt har gjort henne röksugen. Hon längtar ut i solen. Hon stannar på trappen utanför Juridikum och letar efter sina cigaretter. Eftermiddagssolen tvingar henne att kisa när hon gräver i handväskan och man kan höra avlägsna sirener bortifrån Nörrebro.
Mette hittar cigaretterna men inte tändaren och innan hon börjar se sig om efter någon att fråga står en ung kille med slickat hår framför henne. Han tänder hennes cigarett och hon tackar med en nick. Innan hon hinner gå börjar han prata med henne.
"Jobbar inte du på Venus?"

Hon är inte beredd på det hon fruktat ända sedan terminen börjat. Att någon ska känna igen henne från klubben. Och nu står han där. En blond spoling på 20 med dyra kläder, gele i håret och isblå ögon. Hon vänder sig för att gå men han tar tag i hennes axel. "Vänta! Det är du va?" Hon säger fortfarande inget utan iklär sig den lagom kyliga attityd som hon brukar ha gentemot kunderna på klubben. Den som säger - "Se men inte röra." Det verkar inte som om spolingen tänker lämna henne ifred och hon vill inte ha onödig uppmärksamhet så hon anstränger fram ett litet leende. Han fortsätter - "Jag gillar verkligen ditt nummer, du har lätt de snyggaste brösten av alla där!"
Han talar med blicken fäst någonstans under hennes tröja. Mette gör ännu en ansats till att vända sig och gå men spolingen tar återigen tag i hennes arm varpå hon rycker sig lös och börjar gå bort med långa steg.
Han ropar efter henne - "Vad är det? Duger inte mina pengar idag!?"

Hon går igenom vad som behöver handlas. Frukt och bröd. Smöret är slut vad hon kan minnas. Diskmedel och vin.
Vanligtvis brukar Ana handla städgrejerna men eftersom hon varit borta ett par dagar så är det bäst att hon handlade det själv så länge. Sara eller Anton skulle ju knappast göra det.
Innan hon viker ner på en sidogata kastade hon en blick bakut över axeln mot Juridikum. Spolingen står kvar utanför, nu med några andra spolingar. Han pekar i hennes riktning. De skrattar. Hon sträcker på ryggen och försvinner in på gatan. Hon funderar på att laga något gott till kvällsmat. Anton har fixat maten nu i några dagar och hon börjar tröttna på köttfärssås.

Hon stannar vid Nettobutiken och handlar vad hon kan komma på. Röda äpplen, sex flaskor vin och en stor flaska vodka ifall Ana skulle komma hem. Ana gillar vodka. Hon går längst med köttdisken och tittar efter kvällsmat och den där jävla spolingen! Hon har hållit sig undan från de andra kursdeltagarna ganska bra än så länge och i fortsättningen kommer det bli lite lättare. Bortsett från viskningarna som kommer tillkomma. Jävla idiot. Om han kommer förbi klubben inatt för att jävlas ska hon få honom utslängd. Det är hennes område. Ett ord till Karsten så…
Man kan ju säga vad man ville om Karsten men han tar hand om sina flickor. Så länge man sköter sitt jobb och inte tjänar pengar vid sidan. Sen är han ju en aggressiv typ som välkomnar alla ursäkter för att få ge någon en omgång.

Hon svänger in på Uraniavej med fullpackade matkassar. En tysk lastbil försöker vrida sig ut ur den lilla gatan med hjälp av Ole, frisören som alltid frågade Mette när de skulle gifta sig.
Solen står på och kassarna hade känts tunga om det inte var för incidenten efter föreläsningen.
Hon trycker in portkoden samtidigt som hon går igenom alla svordomar hon kan i huvudet.
Väl inne i det svala porthuset väljer hon att vänta på den långsamma hissen. Hon speglar sig på vägen upp och lägger sig till med ett leende, borstar bort spolingen från axlarna och hoppas att Ana är hemma. Magen kurrar.


Spanska Ana

Mikroskopiska dammpartiklar blir för sekunden synliga för det mänskliga ögat när de dansar genom ljusgången från glipan i gardinerna.
Som små eldflugor eller sagoväsen. Som små elektriska blixtar på hornhinnan.

Luften i det stora sovrummet är ren och kall. Sängen är stor, hon är ensam och lakanen är av siden. Hon kan höra en man gnola för sig själv i köket. Taket är vitt och musklerna börjar långsamt vakna, långsamt konvulsera och taket är vitt och golvet är kallt under fötterna och näsan rinner och hon låser dörren snabbt innan hon sitter ner på toaletten och magen och magen och taket är vitt och potpurri och små färgglada tvålar formade som frukt.

Askorbinsyra. Sked. Pump. Hitta ven. Nej. Hitta ven. Nej. Hitta ven. Nej. Hitta ven. Äntligen. En rännil blod från handens ovansida. Tvättar ansiktet. Kollar badrumskåpet snabbt. Vaselin och Regaine. Pepsodent. Rakblad.

Ana lutar sig mot vasken och synar sina ögon noga i spegeln. Svarta knappnålar i bruna hav som Mette brukar säga när hon blir full, sarkastisk och lesbisk.
Synar sin mun med de flagnade läpparna och fårorna på kinderna. Hon känner sig tjugo år äldre än vad hon är. Så sminkar hon sig vant och snabbt innan hon går ut i sovrummet igen och får fatt på alla sina kläder. Hon tittar på klockan. Telefonen är urladdad sedan länge. Det är hög tid att åka hem till Köpenhamn. Nu är det bara en fråga om betalning. Tre dagar, han är skyldig en del.

Köket är klätt i marmor och rostfritt stål. Kryddknippen som antagligen aldrig använts hänger dekorativt från köksluckorna och Ana uppskattar de fläckfria ytorna, det rena, pepparkvarnen av glas och den finska designen.
Han står med ryggen vänd mot henne och hans skjorta är prydligt nerstoppad i byxorna. Pressveck och håret tillrättalagt med linjal och mousse. En brödkniv i handen, Breitlingklocka på handleden och smala läppar när han undrar - "Vill du ha kaffe?"

Ana häller en sked socker i kaffet och bränner sig på glaset när hon läppjar, bränner läpparna. Tungspetsen. Korsar benen och man kan se sundet utanför köksfönstret. Han tänder en cigarett och tittar på henne med halvslutna ögon.
"Sug av mig." Han rör inte en min när han säger det. Det sitter små magnetiska bokstäver på hans kylskåp. Hans hud är blek.
"Jag skulle åkt igår, jag måste iväg nu så om vi bara kan kvitta så kan vi…"
"Jag vill att du suger min kuk nu!"

På knä. Hon ser hans bokstäver tydligt nu. Hans tjocka kuk och orden som delas upp i små bitar och skapar nya ord. Ömmande knän. R - O -S - O - R. En kylsåpsmagnet från ett tyskt hotell i Stuttgart. En foto på honom; han har solglasögon, ler på en vit strand, en kvinna smörjer sina ben i bakgrunden. Han smakar Barnängens tvål.

Glaset bränner inte längre fingrarna.
Han har redan ätit frukost. Häller upp en vodka till Ana och lägger en spetsig arm om hennes axlar. Känner med fingertopparna utefter hennes nyckelben. Isbitarna låter tyst mot glasets innerväggar.
Det är en klar dag och genom fönstret kan man se hela vägen över sundet. Så pekar han med brödkniven mot en segelbåt som glider förbi nära stranden nedan. Vattnet glittrar och seglen är vita, spända till bredden.
"En sån jävel! En sån jävel ska jag köpa nästa sommar!"