Plastpoliser osäker lösning på Bangkoks trafikproblem

Utanför skolan i Hua hin, inte långt från Bangkok, står det en och på väg hem brukar jag passera en, de står lite varstans, poliserna. Ganska stela, alltid samma ställning och samma ansiktsuttryck, inte en nick, inte en min. De kallas för ”Dummies”. Ja, de av hårdplast gör det, inte de riktiga. Jag stannade en dag i korsningen där det brukar sitta en riktig inuti ett bås och stå en i plast utanför. Då jag står ett tag och ser lite osäker ut kommer genast den riktiga fram och frågar om han ska eskortera mig över gatan, han är direkt beredd att stoppa trafiken för mig. Jag ler och pekar på dockan: ”Vad heter han?”
”Han heter Police Sergeant Choey”, svarar polismannen.
”Är han bra?” frågar jag, och polisen svarar att han är helt okej. Efter en sekund spricker han upp i ett stort grin och säger "jag är bättre!"
”Självklart”, säger jag och cyklar vinkande vidare.

Då måste jag ju självklart ta reda på vad plastpolisen vid skolan heter. Där finns det ingen riktig polis att fråga, men däremot ett gäng motorcyklister som driver taxiverksamhet, så jag frågar dem om de vet vad plastpolisen heter. ”Police Sergeant Choey”, svarar den ena. De andra flinar lite och jag frågar om det är sant och de nickar ivrigt. Mysko, samma namn, men det stämmer säkert då. De är nästan helt lika men den utanför skolan ler, den andra var allvarlig. ”Same same police” säger den ena av killarna och skrattar lite. ”Finns de här över hela landet?”, frågar jag, men deras engelska sträcker sig inte så långt, de svarar bara ”Taxi?”

I Bangkok fortsätter jag min lilla undersökning. Det finns inte många plastpoliser att se. Knepigt, för jag är så säker på att det fanns massor. På ett kafé kom jag i samtal med en kille som gärna pratade engelska och han kunde det rätt bra, så jag fick veta att det hade varit svårt för plastpoliserna på gatorna. ”Å?” undrade jag, ”Vad hände med dem då?”
”Det var sexskandaler. Inte bra”, sa han och skakade på huvudet, jag får försöka hålla inne mitt skratt bara. ”People steal police”, säger han allvarligt, ”and grafitti in their faces.” Men så kommer det lilla leendet i alla fall fram när han ser att jag har svårt att hålla mig för skratt. ”Man har kunnat se bilder från födelsedagskalas med polisen”, säger han, ”Funny pictures, joking”. Så pekar han på sig själv: ”Jag skojar”, säger han, ”Skojar lite.”

”Nej, de kom fram till att Police Sargeant Choey inte kunde hjälpa riktiga polisen i alla fall, han står bara stilla. Alla vet det och han kan inte göra så att någon inte bryter lagen. De tog bort allihop, nu står de i långa rader och väntar någonstans, de har varit borta i snart ett år.”
”Jaha, då är det inte fel att jag har sett en massa här förut?”
”Nej, de var många; kanske lika många som riktiga polisen. Men nu har jag hört att de kanske ska få komma ut igen.”
Kanske de får byta plats med den riktiga polisen, komma in i båsen och så får den riktiga stå utanför, han som kan röra på sig? Detta förslår jag för den vänliga polisen i Hua Hin, men han säger bara att det inte går. Han kan inte röra benen, inte sitta. Stå i båset hade ju gått, men jag antar att han inte gärna byter bort sin plats, det är ju trevligt sitta inne i bland. Det ska bli bli spännande att se vad de kan hitta på för uppdrag åt Dummiesen i Bangkok, de vid namn Police Sergeant Choey.

Av Bente Wikman 06 okt 2010 10:41