Är Italien för italienskt för kapitalismen?

I dessa dagar vägrar Italien underteckna ett frihandelsavtal som skulle ge Europa billiga bilar från Sydkorea. Men varför vill inte Italien anamma den anglosaxiska modellen och konkurrensutsätta sin egen tillverkningsindustri?

Oavsett hur mycket Italien bryter mot de rådande ekonomiska teorierna genom att vägra acceptera billig arbetskraft, så ser det ganska bra ut för Italien trots allt.

Italienarna är, till skillnad från grekerna, födda till att spara och mycket av den italienska statsskulden ägs av italienarna själva. Det betyder att till skillnad från Grekland – som kommer att överföra en betydande andel av sin BNP till utländska långivare i minst en generation framöver – är den italienska staten i grund och botten är skyldig till sina egna medborgare.

Och detta är ett land som aldrig haft en större bankkris.

Har de inte? Så oliberalt av dem!

Men hur klarar sig Italien i dag? Med tanke på den ekonomiska krisen räknar ni kanske med att Italien ligger platt på rygg. Men om du besöker Italien så ser du knappast några tecken på depression.

Ett svar på detta kan vara den svarta ekonomin, säger ekonomerna, eftersom de flesta italienarna har en liten känsla för nationell identitet, vilket hindrar ett system av nationell beskattning.

Men sanningen kan lika mycket ligga i italienarnas näst intill "familjära institutioner" som kan förklara varför så många bryr sig mer om att skydda vad de har, än att öka sin rikedom. Det är därför som tusentals företag fortfarande är envist små och det är därför som Italien är ett paradis för småbrukare och hantverkare. Men Italien är å andra sidan en usel aktör att spela i det globala dominansspelet.

"Dessa jävla italienare som envist vägrar att spela det globala dominansspelet! Vi borde faktiskt bojkotta deras viner, bara på allmänna principer!" säger storkapitalet.

Kanske kan vi kan lära oss visdom av italienarna själva. De har trots allt haft en avancerad, urbaniserad civilisation i tusentals år, och de kan ha lärt sig en och annan läxa om vem man kan lita på i längden.

På staten och storkapitalet, eller på familjen, vinodlaren och bagaren i samma by?

Av Johannes Forsblom 20 sep 2010 09:59