Bläsinge hamn en öländsk pärla

Nu har jag haft några underbara veckor på hemmaplan. Jag har kunnat paddla ute på Östersjön och i de åar som rinner ut däri. Med motorcykel har jag åkt på småvägar så kurviga att endast en MC-åkare förmår uppskatta dem. Jag har suttit under ett äppelträd i trädgården med en gitarr i handen och en pilsner bredvid och spelat lite för mig själv.

Jag gillar även att göra utflykter till Öland som ligger endast en halvtimme bort. Nu i semestertider är det rätt många som gör det, de alla flesta hamnar i trakterna kring Borgholm/Köpingsvik och uppe kring Bödabukten. Vill man ha lite mer luft omkring sig och slippa trängas finns det dessbättre andra ställen. En favorit är den västra kustvägen från Byrums raukar och söderut. Vägen är mycket dålig, egentligen är det knappast en väg, det är mer två par spår uppe på kalkstenen, här och var växer blåelden i intensivt blå partier, här och var finns partier med hällar som lämpar sig att sitta vid helt invid vattnet, på andra ställen är kusten mer brant och otillgänglig.

Det som gör att man trots allt drar sig för en dagstur till Byrum är att vägen upp kan vara väldigt trafikerad. Då finns det en till favorit på närmare håll. Många missar Ölands östra sida nedom Bödabukten. Det gör att där finns pärlor som till och med under högsäsong är glest besökta. Tvärs över ön från brofästet ligger Bläsinge hamn. Det är ett litet fiskeläge och direkt söder därom, ett par kilometer sandstrand med dyner. På en liten parkering strax innan fiskeläget finns tio bilar parkerade då vi kommer.

Vi sätter oss direkt vid strandkanten, på termometern läser jag av 31 grader, men sjöbrisen gör att det ändå är behagligt svalt. Där ligger enstaka människor utspridda på stranden men all form av trängsel känns avlägsen. Efter någon timma går jag till hamnen, där kan man köpa rökt fisk. Jag köper sillasmörgåsar på rågbröd, glasstrutar och går tillbaka och sätter mig. Bjuder chefen på lunch och inhöstar beröm över resultatet av min utflykt. Sedan sitter jag med fötterna i vattnet, läser Le Clezios "Öken", det tycker jag passar. Det är stunder som den här som gör att man trots allt står ut en grå och regnkall november. Men nu är det högsommar, länge än, hoppas jag.

Av Leif-Arne Undvall 26 jul 2010 13:03