Livskriser och glädjefnatt

Våren och sommaren kom på samma gång i år! Den där skomakaren som skev "Stängt mellan hägg och syren" får ingen semester i år. Allt bara blommar sida vid sida! En underbar årstid. Det praktiska får jag lite hjälp med – det är första året jag inte kan köra gräsklipparen på baksidan! Tja, "That’s life" som Sinatra sjunger.

Med sommaren kom cirkusen till stan. Det betyder att jag måste boka biljetter för alla barnbarn och deras mammor. Helt nära vill vi sitta: så där nära att det kittlar i magen av skräckfylld förtjusning när en häst eller kamel sträcker sig åt vårt håll. Jag erkänner att det största nöjet jag har numera är att sitta och se på deras älskade små ansikten!

Den Käre blev opererad efter diverse åkturer mellan Karolinska och Södersjukhusets käkklinik. De trodde först att han hade cancer i svalget, men det var den där inflammerade tanden som smittat ner svalget! Jag fick sitta på golvet och hålla hans hand när de opererade och det gick jättebra. En riktig vinstlott!

Jag har också fått besked om att jag är vräkt ur min lägenhet. Igen. Jag har skrivit om detta förut och att jag tar upp det igen beror på alla märkliga turer i ärendet. Det är inte längre personligt för mig utan principiellt. Förra året hörde kronofogden av sig för Stockholmshems räkning och hävdade att jag inte betalat min hyra. Men jag har en viss ordning på mina kvitton, så de fick backa. Jag fick både fogden och kvittona på min sida. Då sade de upp mig för att jag inte hade "behov av min bostad" sedan 18 år tillbaka för att jag inte kan sova där sedan Rolf blev sjuk. Jag trodde i min enfald att om någonting var självklart så var det allas behov av en egen bostad! Kollektivist, javisst – men jag äger ingen lagfart här.

Rolfs tillstånd har jag en rad läkarutlåtanden om, med det skiter de i. Jag struntade i dem och då kom nästa uppsägning – de menade att jag har hyrt ut i andra hand! Aldrig!! Men mina ungar har gått ut och in och hämtat post och på 90-talet bodde min son och hans dotter med mig i över fyra år efter en skilsmässa. För kanske fem år sedan var det styvsonen som skilde sig och han som fick bo där och sista året är det en av mina bonusungar, Brian, som saknat adress och ställt sin post dit. Att Brian är svart och ursprungligen kommer från Uganda kanske har retat någon? Folk har svårt att inse att min familj inte ser ut som medelsvenssons. Bara detta med två makar tycker en del är märkligt.

Hyresvärden ville höra J, bonussonen som bodde där för cirka fem år sedan, men då får de kontakta honom på annat sätt för han fick en permanent bostad för några år sedan. Han ligger på Skogskyrkogården och jag har inga bra kontakter upp dit där han befinner sig.

Jag har fått en ny, bra husläkare som äntligen satte fart på alla prov och skrev ut alla remisser. Jag fick tillbringa en dag på Globen Heart: det tog tid. Jag har gjort testerna i många år och när röntgenläkaren kom in frågade jag genast om halspulsådern. Han muttrade besvärat om dåliga bilder men jag stod på mig. Man svimmar inte ofta utan orsak. Så okej, ena sidan är nu helt igentätad och den andra ville eller vågade han inte svara på. Jag ska få officiella besked om alla prov av min kardiolog om någon vecka och han ska konsultera en neurolog. De kunde fixa en psykolog också men jag har haft min Lisbeth i snart 40 år nu och hon är professor i psykiatri och har varit både rättsläkare och klinikchef på Långbro, så hon klarar nog av mig ännu sina 80 år till trots.

Förra gången när de såg det åttioprocentiga stoppet i ena ådran den andra låg på 50 procent talade vi om en så kallad "sotning" men de ansåg risken vara för hög. Det var det sista mig gamle fine husläkare Kari också sade till mig innan han dog själv!

Så kom nästa brev från Stockholmshem: obetalda hyror och hot om kronofogden. Killen kan inte ha alla hästarna hemma om han tror att han kan försöka vräka mig igen med samma trick som förra året "obetalda" hyror. Tror han jag har börjat kasta hyreskvittona? De vill ha lägenheten och försöker skrämma mig för att jag är gammal, kärring och sjuk. Det ska upp i hyresdomstolen och jag vet inte om jag orkar. Ibland får man välja sina strider. Nu sänder jag en kopia till kronofogden när jag betalar hyran som för övrigt anser att jag blir trakasserad av killen så att han slipper bli besvärad med ärendet hela tiden.

Vi har haft jättekul här hemma också. Förutom den stora samlingen någon vecka före jul så har vi alltid en trädgårdsfest här runt gubbarnas födelsedagar. I år blev det på mors dag. Rolf fyllde 86 år på måndagen, Roland 65 på tisdagen och på mors dag var det exakt 46 år sedan min första bröllopsdag med Rolf dagen före hans 40-årsdag, så det är lätt att minnas. I maj för 33 år sedan var det Roland och jag som gifte oss och senast nu firar Rolf och jag ettårsjubileet av omgiftet förra våren. Jag gifter mig bara i maj månad.

Alla barn och barnbarn var här och till vår förvåning och förtjusning hade Kia i hemlighet fixat hem "storasyster" Bettan: vår bonusdotter. Det är inte så lätt som det låter, för hon forskar i Leeds men pendlar till Singapore. Det blev nog gubbarnas bästa present! Och solen bara strålade och strålade ner på oss och alla barnbarn utom lille "kingen" badade i poolen. Jag med förstås.

Ibland tar jag med mig en hög papper och försvinner in till datorn för att klara ut kollektivets praktiska och ekonomiska flyt. Vi har många olika konton. Någon är efter ibland med hyran av olika skäl, men det är okej här om man talar om när man hoppas kunna betala. Jag fick en binge räkningar i min hand innan jag satte på mig glasögonen och såg ordet "sotning". På nästa lapp såg jag någonting om avflödet ur några rör. Jag skrek på Roland: "Jamen jag har ju en tid för att snacka om mina rör och om min eventuella sotning." Roland gapskrattade. "Ta på dig glasögonen", sade han. Och hm, sotningen hade ingenting med min halspulsåder att göra utan handlade om vår skorsten och rördräneringen gällde sommarstugan! Hela familjen garvade rått.

Här om dagen kunde lille Bellman inte kissa. Det blev operation på Bagarmossens djursjukhus. När denne lille levande damsugare satte i sig en persikokärna för några år sedan gick själva operationen på 25 000 5 000 extra i mediciner och material. Vi försäkrade honom efter den smällen som tur är, för detta blev lika dyrt men vi klarar oss med självrisken och mediciner: runt 6 000 kronor. Det kom olägligt som sjukdomar alltid gör – än har jag aldrig mött någon som utbrister: "Åh så lägligt att min blindtarm sprack under semestern då jag ändå är ledig!"

Så, Roland fick hämta den lille patienten redan igår. Två stora njurstenar lättare, men med en massa mediciner han inte vill ha. Jag använder köttbullsmetoden. Först en köttbulle med en tablett i och snabbt vifta med nästa utan tablett framför nosen. Då sväljer han undan för att inte missa nästa bulle. Gamle Bamse gick inte på detta till slut utan sorterade bort tabletten och spottade ut den när han svalt köttbullen, men Bellman är lättlutad när det gäller mat. Han har ett morfinplåster på ryggen som ska ge jämn smärtlindring, så lite trött och hängig ser han ut. Ni som vet hur svårmodiga friska bassetthundar ser ut kan ju tänka er alla bekymrade veck i Bellmans ansikte.


Roland har varit inbokad för en veteranmarknad i Örebro sedan länge och de unga har fullt upp med Majas femårskalas som börjar när som helst nu. Äntligen har jag fått uppleva Pippi Långstrumps sockerdricksträd, för Johan har förvandlat två av äppelträden till träd dignande av sockerdricksflaskor och godispåsar! Jag har lika roligt åt det som Maja. Minst. Jag upplever min andra barndom eller den barndom jag aldrig hade? De unga är så kreativa. När Bosses dagis var här och lekte på deras speciella häst i naturlig storlek och deras hemsnickrade sjörövarbåt som har både piratflagga och hängkojer i barnstorlek sade dagisfröknarna att Kia borde ta inträde!

Rolf och jag har varit runt i trädgården nu och inspekterat alla arrangemangen. Vi tänker delta från vår balkong: det är lagom avstånd för oss i nuvarande skick.

I natt när Roland var bortrest kunde jag sitta vid datorn och spela min nye favorit Helmut Lotti, som tycks sjunga lika bra på alla språk ryska och swahili är några riktigt högt. Jag fick tipset av Ingloz här på Sourze och lyckligtvis hittade jag kvinnan i den svenska Lottiklubben jodå, det finns en sådan och har beställt allt de hade i second hand. Hon skrev: Alla kvinnor som upptäcker Lotti får hörlurar i present av sina män och alla andra i familjen. Hittills har jag fått tre stycken hörlurar på bara tre veckor. Kan någon förstå varför?

Jag började sälja barbiedockor på Tradera och upptäckte hur kul det var. Lärde mig lite av leksaksmuseet och Barbieklubben jodå, det finns en sådan. Kanske jag kan sälja hörlurar om min kärlek till Lotti på högsta volymen fortsätter?

Mina igenproppade blodkärl då? Tja, jag får höra vad vetenskapen kommer fram till. Sedan får jag informera mig på annat håll också för att kunna ta rätt beslut. Jag vill gärna överleva gubbarna så att de inte kommer på långvården, men litar på alla ungarna som älskar dem. Jag har levt med döden så nära nu i åtta år, för jag fruktar Rolfs död mer än min egen. Tills vidare struntar jag i det. Allt har sin tid och nu är det tid för njutning här i trädgården. Några korta resor efter doktorn har jag ändå försiktigt planerat in i almanackan. Till två av mina systrar. De är båda allvarligt sjuka men jag tror att lillasyster är värst ute nu, så det bli Malmö före Göteborg. Jag skulle vilja vara några dagar i Varberg också, jag vill se Bockstensmannen en gång till. Fästningen är också intressant. Det har hänt så mycket inom vetenskapen om mosslik sedan jag var där sist.

I sommar får Roland och jag åka på var sitt håll i tur och ordning. Den som är hemma har hand om kollektivet. Förstår inte att det finns kvinnor som klarar sig med bara en make, eller ännu värre – ensamma! Som jag alltid hävdat: Jag är en rik kvinna.

Av Sunny Börjesson 09 jun 2010 11:46