"This is my life" speglar den svenska självgodheten

Anna speglade med sitt bidrag "This is my life" i Eurovision Song Contest, semifinalen, självgodheten i Sverige. Det här är mitt liv. Det är just vad svensken bryr sig om, sitt eget liv – inte vårt gemensamma. Det är inte Annas fel, för hon vill ju att hennes liv ska vara viktigt och hon vill ju vinna, självklart. Men hon är ung. Hon förstår inte sitt eget bästa.

Som norske journalisten Jostein Pedersen skriver på Aftonbladet i sin artikel "Snälla Sverige – få slut på er episka tristess!": "Man måste tänka utanför Östersund." Han fortsätter:

"Sverige har skrämt oss grannar med Malene Ernman och hennes mix av fruktansvärd opera och ännu sämre pop! Platinablonda Perelli, som framstod som ett arkeologiskt fynd från de dunklaste nattklubbar i Minsk. The Ark som aldrig blev moderiktig retro."

I stället kunde vi ha tagit Carolina af Ugglas, Måns Zelmerlöw, Alcazar eller Erik Saade, säger Jostein och jag håller med och lägger till Salem Al Fakir och Darin. "Allt hon vill är att komma ihåg sitt namn", säger Jostein om Anna Bergendahl. Precis, säger jag! Och det har jag alltid sagt om den låten.

Sverige är en ankdamm förlåt. Vi vågar inte släppa loss med grannarna. Vi vågar inte framhålla oss själva. Inte fixa roliga karnevaltåg med vikingar, renar och lappar på gatorna, inte visa upp folkdanslag för turisterna, inte spela vikingaspel i parkerna på somrarna, inte bjuda till i demonstrationståg. Vi vågar inte göra någonting för att framhålla oss själva! Men vi vågar ha Prideparader eftersom homosexuella verkar vara de enda här i landet som gillar fest och flärd! Kul är det också på Pride! Fy fasen vad jag är besviken! Det enda vi vanliga verkar klara av, är att dansa runt stången till "Små grodorna". Sverige vet inte vad släppa loss betyder. Jo, man kan släppa loss, om man har litervis med alkohol tillhands, både till land och till sjöss. Men hur kul är det?

Jag kan ju berätta om några av de intryck jag fick när jag tittade på Eurovision Song Contest och semifinalen från Oslo i kväll. Alla de länder som vågade ta ut svängarna och sjunga om ämnen folk känner till, som till exempel kärlek och andra berättelser, kom till final. Vidare fanns mycket rörelse, dans och vind i hår och kläder i de olika numren. Scendekoren var det heller inget fel på. Där fanns lampor, eld och ljus till förbannelse! I publiken satt 14 000 personer och det var 17 tävlande länder och artister.

Först vill jag berätta, att min favorit var den lågt tippade "Life looks better in spring" med Jon Lilygreen & The Islanders, vilka representerade Cypern. Den låten fångade mitt öra och mina känslor. Jag tyckte också att Anna Bergendahl gjorde bra ifrån sig. Anna borde ha kommit med i finalen. Sen gillade jag Hollands låt "Sha-la-lie" med ett dansband. Den var bottentippad och gick inte vidare, men den var rolig och medryckande, framförd av en söt tjej med humor.

Armenien gick vidare med låten "Apricot stone", Eva Rivas, en vacker sångerska med långt hår sjöng bra och utseendemässigt kan Angelina Jolie gå och lägga sig.

Israel med Harel Skaat gick vidare med låten "Milim", vilket förvånade mig, för den låten tyckte jag var för svulstig och varför sjöng han inte på engelska? Man fattade noll. Självupptaget, tyckte jag.

Danmark, gick också vidare med sin prins och prinsessa-låt "In a moment like this", den var tekniskt bra, men annars ointressant som konst, tyckte jag personligen.

Schweitz skickade en kille i guldkostym med utstående öron – "Il pleut de Iór". Terrible! Den gick inte vidare. Men de hade mycket guldkulor i taket, så jag förstår inte varför det blev så stora diskussioner om Annas ljusstavar? Förresten hade alla artister mycket olika ljusarrangemang. Anna var inget undantag, som svensk press velat göra gällande. Sen kan man ju undra, om det hjälpte med alla tusentals påtvingade ljusstavar till publiken. Man hoppades att hon skulle göra succé med hjälp av dem – nu blev det tvärt om. "Fiasko" står det i tidningarna i kväll!

Ja, så gick Azerbajdzjan vidare med en sjuttonårig tjej som hoppade runt på scenen till låten "Drip drop". Jag går ut i köket och gör kaffe! Ukraina, med artisten Alyosha sjöng låten "Sweet people". Lik en vampyr rörde hon sig till musiken på scenen, lite i Björkstil. Jag blev förvånad över att hon gick vidare. Fast någon slags konst var det.

Näst därefter gick Rumänien till final med en kärleksballad. Rörigt, men inte så illa vid närmare eftertanke. "Burning desire". Rätt bra låt! Ett par och två syntar. Slovenien hade folkmusikrock som tema och bäst var sångaren, annars var det hemskt med alla olika inslag och instrument om vartannat. De gick inte vidare till final.

Irland gick vidare med en gammalmodig 40-talslåt framförd av Niamh Kavanagh i en hemsk klänning! Om hon haft en annan dress skulle det kanske funkat, men nu tänkte jag bara på min mormor. Låten påverkar mig dåligt!

Cypern gick vidare, vilket jag redan sagt och lovordat och sen Georgien med flickan i den röda klänningen, Sofia. Dansarna förefaller inte moderna. No! Georgien gick vidare dock. Sist kom Turkiet med sin pop och rockgrupp Manga. De hade en ganska bra låt: "We could be the same". Lite franska revolutionen, lite Charlie Chaplin. De gick vidare.

De land som förut gått till finalen på lördag är: Spain, Norway, United Kingdom, France och Germany.

Tillslut kan jag bara säga att stackars Anna Bergendahl! Undrar hur hon ska känna när hon hör ordet "fiasko"? Hur skulle det varit om hon kört sitt eget stuk, i stället för det påklistrade, gulliga, gyllenlockade, som hon blivit pålurad?

Av Pia Isaksson 28 maj 2010 09:41