Ibogaine – nyttigt knark?

Ett mycket klart belysande av den svenska narkotikapolitikens närmast hysteriska förhållningssätt till olika substanser och ämnen får vi om vi tar del av handläggningen av ett ämne som heter ibogaine och som kan isoleras från rötter, rotbark, stam och blad av växten Tabernanthe iboga, som förekommer i Västafrika, Gabon och Kongo.

Den infödda befolkningen i Västafrika har använt ibogaine i låga doser för att bekämpa trötthet, hunger och törst och i högre doser i rituella ceremonier. En synnerligen intressant sak med ibogain är att det finns otaliga indikationer på att det framgångsrikt har använts vid behandling av opiatberoende. Det svenska läkemedelsverket till exempel skriver så här:

"Vid tillförande av ibogaine 40mg/kg intraperitonialt och 50mg/kg per oralt i gnagare uppnåddes nivåer av ibogaine och noribogaine på 10 till 15 mikroM respektive 10 till 12 mikroM. Man tror att koncentrationen av noribogaine i hjärnan skulle kunna aktivera processen som orsakar de önskade effekterna för att övervinna opiatberoende."

Det finns tyvärr mycket lite forskning kring effekterna av ämnet men det som ändå finns ger indikationer om att ibogain kan ha en effekt som är mycket god då det handlar om att bryta opiatberoende som är ett av de svåraste beroenden vi känner till. Jag citerar ytterligare lite ur det klassificeringsdokument som finns upprättat av Läkemedelsverket:

"Enligt Alper1är en del i det kliniska beviset på effekt av ibogaine i missbruksavbrytande de berättelser som missbrukare själva har berättat. Det vanliga är att opioidberoende personer har sökt ibogaine behandling som har getts som en hög engångsdos. Detta har oftast skett i icke medicinska inrättningar. Det finns väldigt lite data om långtidseffekten av ibogaine behandling.

Upprepat givande av ibogaine till råtta i doser mellan 10 till 40 mg/kg visade inte på något beroende då Primary Physical Independence test använts Aceto, Bowman och Harris, 1990, som finns angivet i Freedlander4. Så ibogaine verkar inte vara beroendeframkallande men vid låga doser ger den eufori.

Drogberoende personer har redan sociala risker kopplade till missbruket. En ökning av sociala risker med ibogaine finns ej dokumenterat. Om ibogaine kan hjälpa mot drogberoende kan ibogaine ha positiva effekter."

Här finns alltså ett naturligt ämne, använt i generationer av människor i Västafrika som utan att skapa beroende skänker brukaren eufori och som dessutom åtminstone visar tydliga indikationer på att vara missbruksavbrytande.

Hur behandlas då detta av svenska politiker?

Istället för att påbörja forskning med syfte att dokumentera eventuella effekter i den positiva riktning det finns gott om personliga vittnesmål kring, så väljer man att 1985 klassa ibogain som narkotika. Vid den klassificering som sedan görs av Läkemedelsverket så hamnar ibogain i klass 1, där vi också återfinner till exempel heroin och kokain.

Eftersom våra politiker på detta sätt och i vanlig ordning kör ner huvudet i sanden och babblar hysteriskt om "knark" så får den intresserade istället söka informationer på annat håll och en sådan informationssida visade sig faktiskt vara svensk när jag själv sökte fakta kring ibogaine.

Jag fann då bland annat en svensk webbsida som heter ibogain.se och grundaren, Michael, har personlig erfarenhet av ibogaine då han avbröt ett 26-årigt heroinmissbruk efter två ibogainbehandlingar.

Överläkare Susanne Bejerot på neuropsykiatriska enheten vid Norra Stockholms Psykiatri har skrivit en artikel om ibogain i Tidskriften Svensk Psykiatri nummer 4 år 2006 och har i samband med detta intervjuat Michael. Du kan läsa den intressanta artikeln här: "Ibogain - hopp för unga narkomaner".

Det finns många skäl som talar för att vi måste få en ändring av svensk narkotikapolitik i riktning mot att vara mer verklighetsanknuten än vad den är idag. Politiker må tycka vad de vill men resultatet av den politik som bedrivits är allt annat än bra och kostnaderna är skyhöga räknat i såväl pengar som i mänskligt lidande.

Den rigida inställningen förhindrar också all seriös diskussion och, som i exemplet ibogaine, så finns också en uppenbar risk att sådant som kan vara till gagn för många människor och därigenom också för samhället i stort, helt enkelt i moralpanikens namn sopas åt sidan och aldrig undersöks/utreds på ett professionellt och vetenskapligt sätt.

Det är både en skam och ett förhållningssätt som inte anstår ett modernt och upplyst samhälle.

Av Michael Gajditza 21 apr 2010 10:03