Barcelona – Las Ramblas, Gaudi och Ibrahimovic

Vi startar på Kastrups flygplats. En terminal med obegripligt stor golvyta där man måste vandra kilometervis för att till slut finna den rätta gaten för avfart med Spanair mot Barcelona. Vi landar i Barcelona två och en halv timme senare och vandrar återigen över en ofattbar golvyta för att komma till bagageutlämningen. Varför måste flygterminaler ha så enorma ytor? De flesta dessutom tomma – och i regel så blänkande välstädade att det känns som att man går på vatten. Bagageutlämningen tar cirka 45 minuter – vi undrar om personalen gått till lunch eller om deras inställning till arbetet över huvud taget är ”manyana”.

Men så småningom får vi våra väskor och kan anträda färden in mot centrum. Efter 40 minuters bussresa kommer vi till Plaza de Catalunia – ett stort torg omgivet av affärs- och bankpalats. Vi påminns om att vi egentligen inte i första hand är i Spanien – vi är i Katalonien, en provins som liksom Baskien helst skulle vilja slippa övriga spanjorer. Här låg vänsterns huvudstad under spanska inbördeskriget och här finns det tre språk på alla informationsskyltar: Spanska, katalanska och engelska.

Vi får vårt första möte med Las Ramblas. En två kilometer lång gågata mellan två livligt trafikerade gator. Las Ramblas går från Plaza de Catalunia ner till Barcelonas hamn. Gatan är dygnet runt trafikerad av flanörer från världens alla hörn. I den övre delen av gatan finns stånd där man säljer smådjur – sköldpaddor, kaniner, småfåglar, hönor och till och med en tupp som gal ljudligt ifrån sin bur. Lite längre ner på gatan byter stånden karaktär. Här säljer man blommor, fröer och växter av alla de slag, och därefter kommer alla serveringarna. Utmed gatan står de ”levande statyerna”, iklädda de mest uppseendeväckande kreationer. Redan under promenaden till vårt hotell konfronteras vi med Chaplin, Ceasar, Michael Jackson, madame Pompadour och en del personer utan huvuden. Huvudena bär de under armen. Mest populär är ”blomstermannen” – en levande staty som är prydd med blommor och som för några euron låter sig fotograferas tillsammans med någon turist. Ett konstigt sätt att fixa sin försörjning anser vi.

Nästa dag är första riktiga besöksdagen. Vi skall naturligtvis besöka några av stadens största sevärdheter. Vi börjar med La Sagrada Familia – en imponerande katedral, där byggnationen påbörjades för 130 år sen och där man räknar med att den i bästa fall skall stå klar om ca 30 år. Arkitekturen är anslående och mycket speciell. Framsidan präglas av kantiga statyer i gotisk stil, baksidan av mjukt rundade figurer i romansk stil. Redan nu är byggnadens höjd imponerande med sina åtta stora torn. Emellertid saknas det ett ännu högre torn i mitten av katedralen som enligt arkitektens önskemål skall utgöra ett landmärke för alla framtida besökare. Katedralens inre är fortfarande en byggarbetsplats där 120 byggnadsarbetare är kontinuerligt sysselsatta med att förbereda inredningen. Arkitekten bakom byggnationen är Gaudi. Man skulle kunna skriva en uppsats om den här byggnaden – den är helt fantastisk och fylld av religiös symbolik i nästan varje fasadsten.

På hemvägen besöker vi den stora gotiska katedralen i Barri Gotic och konstaterar att den som de flesta stora kyrkor är fylld av fantastiska konstverk – undanstuvade i små bås längs med väggarna. Men liknande saker har vi sett förr – och man blir onekligen ganska snabbt lite blasé. Men vi har blivit frälsta på Gaudis arkitektur och trots ansträngda fötter tar vi en långpromenad för att bese ytterligare några byggnader av denne högst specielle arkitekt. Vi tittar på Casa Batlló – ett mycket annorlunda utformat hus – och La Pedrera som ligger tvärs över gatan. Båda dessa hus är upptagna på Unescos världsarvslista på grund av den unika arkitekturen.

Tredje dagen äger resans höjdpunkt rum! Vi skall se Barcelona FC spela mot Ossasuna – en klubb i mitten av den spanska ligan med hemvist i Pamplona. De två dagar vi varit i Barcelona har vi inte kunnat undgå att se hur fantastiskt stor Zlatan är här. I hela innerstan vimlar det av affischer med Messi och Ibrahimovic, i mängder av butiker säljs fotbollskläder och namnen på ryggen är antingen Messi eller Ibrahimovic. Om Zlatan är stor i Rosengård är han minst lika stor i Barcelona!

Redan resan med tunnelbanan ut mot Camp Nou är trevlig. Vi är tidigt ute men det vimlar redan av Barcatröjor och Barcahalsdukar. Vi hamnar på en T-banestation ungefär en kilometer från arenan och följer strömmen av människor som är på väg dit. På ditvägen gör vi uppehåll på en restaurang och äter middag – hamburgare, ägg, bacon och pommes samt en rejäl öl. Stämningen på krogen är hög – alla ser fram mot matchen. I luften surrar all världens språk. Vi skall ju alla få se världens bästa fotbollslag i aktion!

Vi hittar våra perfekta sittplatser på Camp Nou. Det är som att komma in i ett tempel. Jättestor arena, gräs som på en golfgreen – allt är fantastiskt! Vi är på plats en halvtimme före matchstart och det är glest på läktarna. Vi börjar undra om det skall bli dåligt med publik, men tio minuter före matchstart är det näst intill fullsatt. Publiksiffran hamnar slutligen på 96 000 personer. När publiken unisont sjunger Barcasången ryser man in i själen. Det är mäktigt!

Matchen är i första halvlek ganska loj. Barca spelar mest runt på mittfältet. Zlatan springer på topp och visar tydligt att han vill ha bollen, men passningarna kommer aldrig.

I andra halvtid sker en förändring. Spelarna har säkert fått direktiv i pausen, och nu blir det bättre fart på anfallsspelet. En halvtimme in i andra halvlek händer det! Iniesta slår ett inlägg, Zlatan sätter dit foten och det är mål! Publiken blir extatisk – ”Ibra, Ibra, Ibra…” dånar det från läktaren. En mäktig hyllning till grabben från Rosengård.

Matchen fortsätter med stor Barcelonadominans. Vid ett tillfälle blir Messi avblåst för ruff och svarar med att sparka bort bollen, vilket helt korrekt ger honom varning – gult kort. Publiken blir vansinnig! Domaren överöses med visslingar och tillmälen. ”Son av en hora”, skanderar publiken – och när det är kanske 80 000 människor som vrålar så hörs det verkligen. Barcelona vinner slutligen matchen med 2-0.

Tömningen av stadion går förvånansvärt friktionsfritt med tanke på hur mycket folk där är. I god ordning travar folk iväg och vi tar oss tillbaka till tunnelbanestationen. Där kan man snacka om välfyllda tåg. Allt är emellertid lugnt och städat och vi inser att skall man se några riktiga huliganer får man åka till Stockholm och studera ungdomarna där som efter en match med 20 000 personer i publiken anser sig ha rätt att slå folk på käften, riva ner halva stan och ostraffat bära sig åt som idioter.

Nästa dag är det hemfärd. Dessa dagar i Barcelona har varit en fin upplevelse, även om våren inte hade kommit så långt som vi förväntat oss. Sammanfattningsvis är staden väl värt ett besök. En fördel är att personalen på restaurangerna och i stor utsträckning även i butikerna talar engelska – en nackdel är det stora antalet tiggare. Och så förstås ficktjuvarna på Las Ramblas som vi också uppvaktades av – dock utan att de fick något byte. Men om ni åker dit så ta med mycket pengar för i turistkvarteren är det dyrt.

Innan planet lyfter travar vi runt på en ofattbar golvyta på Barcelonas flygplats, och så småningom landar vi på Kastrup, där vi för att få ut vårt bagage återigen vandrar kilometervis på en så välstädad yta att det känns som att gå på vatten. Varför måste flygterminaler ha så enorma ytor? De flesta dessutom tomma.

Av Göran Langevi 12 apr 2010 09:10