Den enda verkliga gemenskapen i det svenska samhället är baserad på ägande, antingen det gäller egendom eller åsikter. Nästan alla är vi konformister och vi ändrar oss inte i första taget. Rebellerna lyser nästan helt med sin frånvaro. Och konformisten avstår inte frivilligt från sin egendom eller sina åsikter. Detta gäller dock icke i riksdagen. Där kan man genom kvittning frivilligt avstå från sin innersta mening i vissa frågor. Med all säkerhet kommer centerpartisten Sven Bergström att stanna hemma när det är dags för omröstning om nya kärnkraftverk. Sådan är moralen och partipiskan i riksdagen.
Det är obegripligt varför det finns så få rebeller här i Sverige. Det är klart att när man är 30 - 50 år och mitt uppe i familjelivssmeten så kan det vara knepigt att gå emot strömmen. Men efter det och som pensionär har man alla möjligheter att bli en rebell. Då är det ändå snart kört och ingen mening att dega ner sig i en massa prylar. Men pensionärerna i Sverige är de verkliga konformisterna. Det enda de tänker på är höjd pension. Det är verkligen skrämmande.
På 1950-talet fanns det en massa unga rebeller med James Dean i spetsen. De ägnade sig till övermått åt sprit, knark, sex och snabba bilar. Frågan är om vi gamla rebeller ska ägna oss åt de aktiviteterna. Jag grubblar varje dag över vad jag ska göra med mitt liv som gammal rebell och nonkonformist.
Av Lennart Karlsson 31 mar 2010 08:29 |
Författare:
Lennart Karlsson
Publicerad: 31 mar 2010 08:29
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå