Förvirrad förälskelse

"Vi kanske skall testa andra. Vi är ju unga än, och jag vill vara helt säker på att du är den rätta. Undrar inte du det?

"Tanken är inte att förvirra dig…" Jesper gjorde en kort paus för att fundera på hur han skulle lägga fram det. "Jag älskar dig Lina, och tanken är väl att vi skall spendera hela vårt liv tillsammans, men…" Han drog sig över den dagsgamla stubben på hakan och beredde sig på explosionen som skulle komma. "Jag vill att vi skall göra en paus i förhållandet, bara en liten… så att jag kan få lite luft."

Lina kände att hon blev både arg och ledsen på samma gång. En vulkan av känslor var på väg upp, men hon ville fråga honom en sak först. "Älskar du mig?" Hennes röst var liten och svag, inte alls så bestämd som hon skulle ha velat.

Jesper hörde Linas ängslan och ville gärna göra henne glad, men kunde inte ljuga. "Allvarligt talat gumman… jag vet inte. Jag älskar att umgås med dig och tycker du är en söt och sexig tjej, och…" Jesper tuggade på sin ena nagel, drog bort den lilla flisan som blev och kände att det gjorde ont. Lite blod sipprade fram. Den ljusa luggen åkte fram och täckte hans ena öga. Det andra tittade in i hennes gröna ögon som var alldeles blanka. "Vad faan Lina, vi har ju bara känt varandra sedan i våras. Sommaren med dig har varit helt fantastisk och semesterresan vi gjorde till Egypten var väl också okey. Om jag bara sluppit drabbas av Montezumas hämnd. Jag var lite sänkt där ett tag. Sprang mellan toaletten och sängen medan du baddade min panna och skötte mig på alla sätt." Jesper skrattade till när han kom ihåg sina skamkänslor över fadäsen i soffan. "Du är en guldtjej Lina!"

Hon lyfte huvudet högt och kastade sitt nästan svarta hår bakåt. "Men?" sade hon med dov röst.

Han lade armarna om Lina och pussade henne i pannan. "Vi kanske skall testa andra. Vi är ju unga än, och jag vill vara helt säker på att du är den rätta. Undrar inte du det? Jag har sett att du tittat efter andra killar när du tror att jag inte ser. Och visst har jag pussat på en och annan ute på krogen, men inget mer. Jag lovar." Han lyfte upp båda händerna i huvudhöjd för att förstärka sin ed.

Lina ville inte höra mer, men kände att hon ville ha besked. "Du vill alltså ha sex med andra för att kolla om jag är den rätta? Hur länge har du känt så här?" Hon tvinnade en länk av sitt hår mellan tummen och pekfingret fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hennes käkar var hårt spända och gråten lurade precis bakom ögonlocken.

Jesper slängde upp luggen så att han kunde se henne med båda ögonen, och tänkte för sig själv att han nog var en idiot som lämnade den här kvinnan. För det var det hon var. Jesper följde hennes kurvor med blicken och stannade vid brösten som var stora och fylliga. Lina var en riktig läckerbit och han mindes sin lycka när hon tilltalade honom på gatan den där vårdagen då solen sken ikapp med speglarna på varuhusens fasad. Hennes språk hade varit mjukt och trots att Jesper knappt hörde vad hon sade ville han inte att hon skulle gå. En vecka senare hade de varit sambos, och sedan rullade allting på.

"Skall du bara stå där alldeles stum och glo? Jag har satsat allt på oss. Hela mitt liv!" Hennes bröst hävde sig snabbare och snabbare. "Jag lämnade mitt land." Nu forsade tårarna och hon slog armarna runt sig själv. "Lärde mig ditt språk." Hon satte sig ned på marken och hela kroppen skakade. De gröna ögonen blev rödkantade och hon drog med baksidan av handen över den snörvlande näsan. "I mitt land gifter sig kvinnorna vid min ålder." Hon vände ansiktet mot honom och höll ut sina händer med handflatorna uppåt. "Varför? Om du älskar mig och jag älskar dig borde allt vara bra. Vi måste inte gifta oss, men jag älskar dig och vill ha dig nära, jämt." Hon lade till det sista med ett viskande.

Jesper skämdes som en hund över att han ens tagit upp saken och förbannade sin kompis Håkan som ringt honom på morgonen och överlägset triggat Jesper. "Du lär inte få följa med för kärringen." Hade han sagt och slängt på luren. "Förlåt Lina." Jesper lade händerna över hennes kinder och vände upp ansiktet mot sig. "Förlåt." Han undrade hur han skulle formulera sig för att inte helt tappa ansiktet. "Håkan ringde i morse och ville ha mig med på en kort weekendresa." Jesper väntade på en reaktion. Hennes gråt tystnade och hon såg på honom med lugn blick. "Jag fick panik!" sade han och lade händerna över hennes. "Jag ville för en stund också vara singel och kunna göra som jag ville, men vågade inte fråga om det var okey att jag reste bort några dagar." Han reste sig upp och tittade ut över nejden. "Det var fel! Förlåt. Du har försakat så mycket mer än mig. För en kort sekund blev jag en fullblodsegoist." Jesper lade armarna om Lina och lade sin kind mot hennes. "Jag älskar dig hjärtat. Mer än du någonsin kommer att förstå. Dina föräldrar har fel i att jag skulle vara fel man för dig. Du kommer att bli lycklig med mig. Nä fel… Vi kommer att bli lyckliga med varandra."

Lina tittade länge på mannen hon hade framför sig. Känslan av att kroppen splittrades i tusen delar och kväljningarna som pockat att få komma upp försvann. Istället flyttade små olikfärgade såpbubblor av lycka in i hennes bröst, och orden han sade ekade i hennes hjärna. Hon reste sig sakta och mödosamt upp med ena handen runt sin begynnande utbuktning på magen. Den andra räckte hon till Jesper som hjälpte henne upp. "Skall vi gå hem?" sade hon med mjuk röst som bröt på ett annat språk. "Jag har lektion i svenska imorgon, och är lite trött."

När de gick hand i hand över nejden vände hon sig till Jesper och sade allvarligt. "Angående resan. Du hade gärna fått åkt iväg med grabbarna. Jag sover ju mest hela tiden nu när jag är gravid, och är inget vidare sällskap." Hon log mot honom med sina kritvita tänder, och det bruna ansiktet lyste av lycka."

Av Anitha Östlund Meijer 09 mar 2010 18:32