Portad Del 1

Mannen levde fortfarande när ambulansen kom dit men var mycket medtagen av blodförlusten. Långa ränder av levrat blod täckte dörren och polismännen som skulle dra ur de långa spikarna hade mycket svårt att ta sig an sin uppgift. "Det här är inte klokt! Vem gör något sådant här, och varför." För att slippa tänka så mycket på vad han gjorde pratade polisman Roger Altman i ett. Blod rann längs hans armar och det dröjde inte lång stund innan den vita skjortan var dränkt i blod. "Jag känner igen honom, men vet inte varifrån. Långt bak i hjärnan finns ett minne som pockar på att få komma fram, men…" Han tryckte ned hammaren i byxlinningen som han använde för att slå ur spikarna och knackade sig själv i huvudet med pekfingret." Jag vet fasiken inte varför jag minns honom." Han greppade hovtången som prästen räckte fram och gjorde en grimas av vämjelse när kroppsdelarna lossnade med ett smackande. Männen som stod i en cirkel runt den korsfäste lyfte upp sina händer för att stötta mannen när hans kropp lossnade från dörren. Mannen var fortfarande avsvimmad, men en snabb koll av pulsen bekräftade att han fortfarande levde.

När ambulansen lämnat kyrkogården tittade de allvarligt på varandra och sade "Vem gör något sådant, och varför?"

Allt eftersom dagen gick fann polisen saken allt underligare. Mannen som korsfästs på ett så makabert sätt var homosexuell och hade gått ur kyrkan nyligen. När de försökte få fram fakta om honom talade datorn om att han hette Tomas Timmerman och kom ifrån trakten, men hade flyttat till Stockholm för bara några månader sedan.

Andrea som var psykolog på stationen pratade med de som tagit hand om mannen och frågade hur de mådde. "Det är lugnt!" sade Roger och drog med handen över tjänstepistolen om och om igen. "Någon måste ju göra skitgörat och idag var det jag." Han tog av sig kepsen och studerade den ingående. "Men jag måste nog kasta skjortan, den blir nog aldrig ren igen. Förresten hur har det gått? Har ni hört någonting?"

Precis i det ögonblicket kom chefen för stationen in och slängde fram ett svartvitt fotografi på skrivbordet. "Här har ni honom. 33 år, singel vad vi vet, jobbar som journalist på någon blaska i Stockholm." Han väntade på gensvar och tittade på sina anställda som kastade sig över bilden.
"Tomas Timmerman är en ensamvarg som sällan är hemifrån annat än på arbetets vägnar. Han har en syster som bor kvar här i Marmaverken, och föräldrar som bor på äldrevården i Söderala. Ja, det är vad vi hittat hittills. Några frågor?" Den något korpulente mannen lyfte på polismössan och kliade sig i det närmast obefintliga håret. När ingen svarade vände han på klacken och gick till sitt kontor.

"Han är lite speciell den där gubben." sade Roger och skrattade lågt. "Det är raka rör direkt liksom. Det gäller att vara snabb om man vill säga något." De andra föll in i hans skratt och Andrea sade i förbigående. "Tänk att ha honom på soffan. Undrar vad som döljer sig bakom fasaden?" Snabba steg tystade henne och deras springpojke Charlie dök upp i dörren. "Jag har nyheter! De har hittat Tomas dagbok hos systern. Han hade en affär med någon i bygden. Tydligen var det inte riktigt okey mellan dem för systern sade att Tomas ilat iväg igår natt med orden. "Kärlekstrubbel! Vänta inte uppe på mig. Det blir nog sent." Det var sista gången de sågs innan händelsen. Roger rufsade om med handen i pojkens hår och tackade för tipset. "Du blir nog en bra polis en dag. Bra gjort!" Han gav pojken en hopknölad sedel och dunkade honom i ryggen. "Försök att lista ut vem han träffade. Byn är ju inte så stor, och folk är nyfikna." Han log mot sina kollegor. "Om det är okey för er alltså? Charlie är både snabb och smart. Dessutom känner han många i byn." De andra nickade.

En liten stund senare knackade de på systerns dörr för att förhöra henne, och be om Tomas tillhörigheter. "Jag vet vem som gjort det!" sade hon och tittade tårögd Andrea djupt i ögonen. "Ni får aldrig fast honom. Han är alldeles för mäktig här i byn. Dessutom kommer Tomas aldrig att tala om vem det är. Jag känner honom." Systern drog ihop det långa mörka håret i en slarvig fläta och satte en sliten gummisnodd runtom.

Av Anitha Östlund Meijer 03 mar 2010 12:33