Det finns hopp för ungdomen

Jag har ett IT-café i en skola, där högstadiet tillbringar sina raster, äter frukost, lyssnar på musik, ser på film och läser tidningar, som på ett riktigt rekreations-spa och där står ljudnivån för det mesta på max. Varje morgon är köerna långa till frukostbordet och de här högstadieeleverna hörs minsann, när de väntar på sin tur att breda sina frukostmackor.

Just den här morgonen var det så många som väntade, att brödet behövdes fyllas på snabbt och jag var upptagen. Då tog en elev fram en påse bröd och när jag kom till bordet, såg jag påsen, som jag tyckte låg upp och ner i brödkorgen, så jag tog tag i påsen och skulle skaka ut brödet, varpå en hel hög brödskivor ramlade ner på golvet, då påsöppningen var vänd nedåt. Jag sparkade bröden under bordet, eftersom det var så mycket folk vid frukostbordet, så att jag inte kunde ta upp bröden, vilka jag i vilket fall naturligt vis inte skulle ha använt till smörgåsar, utan tänkte kasta i papperskorgen.

En elev vände sig emot mig och skrek ”Vad gör du? Man sparkar inte på maten!” Jag blev arg, eftersom han använde den tonen, så jag svarade, att han skulle vara tyst och att man inte kan äta bröd som legat på golvet. ”Men man gör inte så med mat!” skrek eleven, nu något mindre indignerad.

Efter ett tag när allt var frid och fröjd igen, såg jag eleven som samlat ihop bröden i famnen och gick mot utgången. ”Vad ska du göra med bröden?” sa jag. ”Du kan lägga dem här i papperskorgen.” ”Nej”, sa han, ”jag ska gå ut och ge dem till fåglarna”, varpå han styrde stegen ut på gården med långa, bestämda kliv.

Det tyckte jag var så gulligt av en stor uppstudsig kille! Ni ser, det finns hopp för ungdomen!

Av Pia Isaksson 22 jan 2010 11:51