Pedofili går inte att rättfärdiga

Jag såg ett program för någon veckas sen, en dokumentär om en framstående antropolog. Han var pedofil. Efter det programmet undrade jag över det här med ”rättfärdigande”. Dess betydelse i nutiden. Dess fara.

Denna man var mycket aktad i intellektuella kretsar. Ett så kallat ”underbarn” inom vetenskapen. Men det visade sig att han var pedofil – han hade adopterat en hel hög med barn från olika länder, de flesta pojkar.

Vid hans avslöjande och gripande försökte han rättfärdiga det brott han begått. För ingen kan väl förneka att det var ett brott, eller hur? Men man fick genom hela filmen höra och se hur den frågan vreds och vändes på: Rättfärdigandet av det han gjort. Från honom själv och från en hel del av hans kollegor i den intellektuella eliten. Beklaganden från hans kollegor till honom, dessa rättfärdiganden löd ungefär så här:

"Han var en mycket duktig vetenskapsman. Han kan aldrig ha menat att skada någon. Han måste ha gjort det på ett sätt som inte var skadligt."

"Han skulle aldrig gjort något mot någons vilja. Han skötte sina barn jättebra, dom fick gå i skola, han räddade dom."

Och så höll det på. Nästan alla satt där och talade om övergreppen som om de inte varit fel, försvarade honom. Sade att han var en god man, en duktig, viktig man och att hans brott därför inte skulle vara så allvarligt. Rättfärdigande!

Han själv skrek argt att dom, barnen, ville det och att HAN tyckte det skulle gå till så.

Hemskt, eller hur? Låt mig få dissekera det hela. Det finns uppfattningar om att det inte finns något som är rätt eller fel. Att det är upp till var och en och att etik och moral inte är något att hänga upp sig på.

Ok. Det det här är hårdraget, men vi har alltså en man som begär barn. Han rättfärdigar sitt handlande med att dom ville det. Alltså enligt honom. Men han skadade barn! På grund av sitt begär och sin själviskhet. Och ingen, nästan ingen i hela filmen uttryckte en minsta hint av avsky inför det han gjort.

Det finns saker som är rätt och fel. Det är inte bara upp till oss själva att avgöra det utefter vad vi vill ha och åtnjuta, på andras bekostnad. I stora och i små saker är det så att det som skadar andra är FEL. Och inga rättfärdiganden i världen kan skyla det. Man kan inte skada bara för man själv vill ha nåt. Där är skiljegränsen mellan vad som är rätt och vad som är fel. Och jag är säker på att dom stackars barnen hade vart glada om fler stått upp för sådana värderingar. Rätt och fel existerar i allra högsta grad!

Av Milina Åström 29 dec 2009 10:23