Det blåser upp till storm

Det blåser upp till storm. Jag hör det i fönsterspringan. Det viner genom huset. Balkongdörren står på glänt... och därute brinner fortfarande marschallen jag tänt.

Hastade till graven i dag. Det var mycket snö. Jag var tvungen att ta upp kransen med de röda sidenbanden och slå av den mot gravstenen. Jag ställde den sen på högkant mot stenen och trampade ner snön runtomkring, för att få plats med elden. Elden från marschallerna. Det var så fint i dag på kyrkogården. Kändes så äkta på något sätt. Där fanns bara en kvinna till och jag på den stora gravplatsen. Hon såg så omvårdande ut. Hon tände en ljuslykta. När jag tänt elden, sa jag till mamma och pappa att jag skulle ha lyssnat på dem bättre, i stället för att göra revolt. Men jag förlåter er, lade jag till. Det kändes bra. Sen åkte jag och lämnade tillbaka hyrbilen.

Det blåser upp till storm, precis när jag fått en ursäkt från OK, för att de strulat med datumen för bilen. De drog av på priset och jag fick en cd-skiva med julsånger som ursäkt. Dubbel-cd.

Det blåser upp till storm. Det kanske var meningen, att det skulle bli fel med bilen, sa biträdet när jag talade om att jag hade blivit hederstvungen att köra en släkting hem från julmiddagen, som inte hört av sig på åratal. Ja, det kanske var meningen.

För nu blåser det upp till storm och jag höll på att glömma skyffeln som jag lånat från jobbet, utifall att, i hyrbilen. Men det hände inget. Men nu, nu blåser det upp till storm. Jag skyddar mig själv genom att tända ljus och lyssna till vinandet mellan balkongdörren och sovrumsfönstret.

Marchallen på balkongen kämpar tappert mot vinden.

Av Pia Isaksson 29 dec 2009 11:01