Du håller någons hjärta i din hand

Är erfarenheterna en sanning då? Är det så att erfarenhet är det som gäller? Statiskt ett faktum. Dom flesta har åkt kärlekens svindlande berg- och dalbana. Ibland har den kraschat. Det gör ont. Förhoppningar gick sönder. Självkänslan knäcktes. Egot stöttes.

Hjärtat är dyrbart. En del vågar inte. Andra kastar sig hejdlöst in. Hur är det med kärleken? Är den villkorlig, är den äkta?

Är ditt hjärta öppet för att ge och ta emot kärlek?

Min uppfattning är att kärlek är ett val man gör. Ett viktigt val. Man håller någons hjärta i sin hand. Det är allvarligt. Det finaste någon sa till mig var: ”Jag vill bara du ska vara lycklig”. Ord kan vara lätta att uttala. Menar man det man säger? Lurar man sig själv eller någon annan?

Älskar jag den här människan nog för att anstränga mig? Gå bortom mina egen själviskhet? Det är viktigt att inte skada anser jag. Ingen är perfekt men alla kan anstränga sig. Kärleken måste hanteras i renhet. Lögner, spel, oärlighet skadar. Dig själv och andra. Det är inget man kan rättfärdiga. När kärleken är ren är den så vacker. Den är värd all ansträngning. Prova. Och om någon inte hanterar din kärlek fint och ditt hjärta skadas – gråt. Det läker och helar ditt hjärta så att det kan vara öppet – och var glad för att du i alla fall hade förmågan att älska. Så länge du öppnar ditt hjärta igen, förlåter och ser det ur ett större perspektiv så behöver du aldrig vara rädd för att gå miste om det.

Av Milina Åström 18 dec 2009 10:40