Arabiska köpmän förfärades av svenskarnas barbari

På Gotland hittades 1999 den största silverskatt man funnit hitintills på gården Spillings på Norra Gotland. Totalt 67 kilo silver förutom bronsföremål. Där fanns 14 300 silvermynt, en del präglade i danska Hedeby, men de allra flesta är arabiska. Dateringen av dessa gör det möjligt att bestämma att skatten inte hamnat i jorden innan 871 e.kr. Där finns även några khazariska mynt som visar att khazarernas ledarskikt år 800 anammat judendomen. Att mängder av arabiska silvermynt kommit till Skandinavien år 800-900 innebär att någonting radikalt har skett, man har funnit nya handelsvägar, interaktioner med nya kulturer har uppstått och gett upphov till nya kulturella influenser.

Man har tidigare kunnat spåra olika influenser i den tidiga skandinaviska kulturen, från romarna fick man via handel och från män som tjänstgjort i den romerska armen skriftspråket som transformerades till runor, och veckodagarna. Det var med varor som bivax, päls och slavar som vikingarna reste österut på Dnepr via Novgorod och Kiev till Bysans och handlade med kristna byzanter, judiska khazarer och muslimsk araber. Det är i mötet mellan olika kulturer utvecklingen tar stora steg framåt, så även i det här fallet.

Den arabiska köpmannen Ibn Fadlan beskiver hur han bevittnat hur ett träloffer utfört av rusiska ungefär ”östsvenska” köpmän kunde gå till. Ibn Fadlan var inte särskilt imponerad av ruserna, de tvättade sig inte i samband med samlag, måltider eller kroppsliga tömningar. De hade samlag med trälinnor samtidigt som de förhandlade om priset på dem. I samband med ett likbål skulle en trälinna offras för att följa den döde på hans likfärd. Trälinnan fördes in i ett tält där hon först våldtogs av dussintalet män, sedan höll några av dessa män fast henne medan en äldre kvinna stack henne till döds med kniv. Hela tiden under vilken detta skedde slog ruserna på sina sköldar med svärd för att överösta trälinnans skrik.

Sannolikt kristnades Sverige inte under en enda besök av en missionär som Ansgar, vilken besökte Birka. Effekten av det besöket avklingade snabbt. Genom många möten med företrädare för de monoteistiska religionerna urholkades till sist synen på människor som något man offrade. Sannolikt påverkades vikingarna av att dåtidens mäktigaste i dåtidens mäktigaste rike, Bysans, var kristen.

Olov Skötkonung som lät döpa sig i Husaby källa i Västergötland, där det finns kristna begravningsplatser ända från 800-talets senare del, räknas som den förste kristne svenske kungen. Olov Skötkonung gifte bort sin dotter Ingegärd med storfurst Jaroslav av Kiev, något som visar att han månade om förhållandena i öster, och att interaktionen med öst varit betydande.

Kultur är inget statiskt begrepp, kultur är i ständig förändring. Det skall vi vara glada för, så att vi slipper se offrade trälar hänga i offerlundarna. Svensk kultur år 1600 var inte densamma som år 2000 och kommer inte att vara densamma som år 2100. Det skall vi vara glada för eftersom samhället skulle stagnerat annars.

Islam är inget hot mot svensk kultur. Lika lite nu som för 1100 år sedan. Vi har alla nytta av ett kulturellt utbyte. Om vi tvärtom stigmatiserar människor av en viss tro och minskar interaktionen med dem, så begränsar vi därmed även våra egna möjligheter att påverka det vi tycker är extrema tankemönster. Det är vi inte betjänta av.

Av Leif-Arne Undvall 18 dec 2009 09:46