Ödesmättad framtid

Jag har uppfattningen att alla människor har möjligheten att välja i varierad utsträckning, naturligtvis kan man invända och påstå att dessa val kan vara orsaksbundna, men knappast lagbundna. Alla är fria att välja i en viss omfattning, om gränser skulle saknas för de olika val man kan göra skulle det leda till att ingen var fri. Därför att då skulle min frihet säkerligen inskränka någon annans.

Ett problem med "fria val" som jag ser det, eller rättare sagt som utvecklingen pekar åt, är det faktum att ökad frihet per automatik leder till ökade krav på diverse rättigheter, det hänger ju ihop. Allt eftersom våra rättigheter ökar tenderar våra behov att öka. Om behoven ökar kan det leda till att även begären ökar. När begären ökar kommer friheten att inskränkas igen, för flertalet. Största möjliga lycka till det absoluta fåtalet till det stora flertalets bekostnad, enkelt uttryckt – Liberalism.
"En ny form av styre håller på att växa fram i vår tid, en form som bryter mot den ortodoxa metoden att härska genom engagemang och använder avreglering som sitt främsta verktyg: ett sätt att styra som bygger på osäkerheten som institution – överhöghet genom existentiell osäkerhet", skriver sociologen Zygmunt Bauman i Samhälle under belägring Daidalos 2004.

"Today democracy is a facade of plutocracy. Because the peoples will not tolerate naked plutocracy, power is nominally turned over to them, while real power rests in the hands of the plutocrats. In democracies, whether republican or monarchical, the statesmen are marionettes, and the capitalists are the wire pullers: they dictate the political guidelines, they control the voters by buying public opinion, through business and social connections they control higher government officials ... The plutocracy of today is more powerful than the aristocracy of the past, because nothing stands above it except the state, which is its tool and helper."

Ett sätt att hantera denna problematik är därför att försöka inbilla människor att nationsgränserna ska suddas ut. Den normalbegåvade förstår ju vad det leder till, nämligen statens upplösning och därmed också lagstiftningenens, ty land ska byggas med lag, tillyttermera också en rasering av kultur och språk. De som är så kallade ”antinationalister” inser inte konsekvenserna av deras strävan, nämligen ultranationalism.

De som motverkar nationell samhörighet är de som i de dunkla korridorerna förbereder för plutokratin, globalisering. När kapitalet tar över rämnar alla värderingar, allt är tillåtet, kulturyttringar kastas ut på marknaden för att taxeras till sitt förmätna "rätta värde", människan förringas och omvandlas till en monetär entitet.

Den sociala repressionen härskar. Vi är på väg mot en nationell regression, i USA har den börjat för
länge sedan, enda sättet för dem att överleva är att hålla igång krigsindustrin. Krigsindustrin och dess vapenlobbyister är navet i amerikansk ekonomi.

Den sistnämnda fasen i en demokrati är fylld med diverse utrikeskrig därför att det bankrutta systemet försöker bevara sig själv genom att plundra andra nationer.

Av Rob Karlsson 19 nov 2009 09:14