Ett brustet hjärta

Det brustna hjärtat, är väldigt svårt att reparera. Du har så höga förhoppningar på den du älskar och du kan inte förstå hur den eller de människor du värderar så högt, någonsin kan göra så emot dig? Har de inte uppfattat din kärlek? Har de aldrig förstått?

Då kan det bli som om en hel mur byggs upp mellan dig och den du älskar. Det kan vara din partner, det kan vara ditt barn eller dina föräldrar eller någon annan du värdesätter högt. När den människan du innerst inne behöver för att må bra sviker, genom att vägra förstå dig eller vägra förstå dina ambitioner och strävanden, byggs den här muren upp mellan er helt utan att du behöver använda murbruk eller sten.

Man kan vända på saken – det samma händer med din opponent, ditt barn eller din förälder, din älskade eller någon annan du håller av. De börjar också att bygga upp murar av besvikelse, mellan dig och dem eller mellan dem och resten av världen.

Jag har byggt upp en sådan mur inom mig.

Från början var den inte så hög, men den har växt av sig själv. Det är som om några svartjobbare arbetar både dag och natt, för att få muren så hög och så stark som möjligt. Jag undrar vem som betalar dem? Muren står där i alla fall och nu är den nästan färdig eller rättare sagt – blir den någonsin klar? Kommer muren inom mig någonsin att ge efter eller ska den finnas runt mitt hjärta tills jag dör? Kommer några andra murar i dig och i mig och ute i världen att fortsätta finnas eller kommer de att rivas av människor som fortfarande tror att kärleken är störst och att vi är helt beroende av den, för att leva ett fullödigt liv?

Jag känner på mig, att det borde nog inte vara så, att murar ska få växa och bestå. Men så länge murar växer sig starkare, runt våra brustna hjärtan, här och i världen, kan inga signaler komma förbi muren, som kunde få oss att själva vilja riva våra inre murar.

Ett brustet hjärta är väldigt svårt att reparera när det omgärdas av en stark mur.

Tänk er själva, hur skulle det gå till?

Av Pia Isaksson 28 sep 2009 14:57