Gravid på riktigt

När man som mig haft tre missfall är man inte speciellt tuff. Konstigt nog skedde samtliga missfall den 18e. Ett ödets nyck, eller ironi? Ja vem vet?

När stickan visade positivt var jag naturligtvis lycklig, men det hade ju gått på tok förut, så lyckan grusades rätt effektivt av alla tankar som snurrade i min hjärna. Lyckan kom liksom av sig, och jag kunde inte riktigt fatta att jag lyckats bli gravid förrän en snäll barnmorska lät mig höra hjärtat. Med tårarna rinnandes ringde jag Peter och min lillasyster och bara storgrät i luren. Orden för min lycka fanns inte, den var oändlig och så skör.

När blödningarna startade 64 dagar in i graviditeten var min första tanke ”missfall” och i mitt huvud var jag redan på sjukhuset. Gravidtidningarna som stod staplade vid min säng visade kvinnor som glada och stolta visade upp sina bara magar. Med tårfyllda ögon och vilt svärande kastade jag ner allihop i en påse som jag ställde vid ytterdörren, sedan drog jag täcket över huvudet och grät tills inga tårar längre fanns kvar.

Känslan av misslyckande och oanvändbarhet som kvinna strömmade genom mitt inre som en lavaström utan slut. Som tur var hade jag turen att få fortsätta min graviditet.

Av Anitha Östlund Meijer 22 sep 2009 13:22