Rökningens njutning

Det är så mycket diskussioner om rökning nuförtiden. Det var det aldrig när jag växte upp. Då såg man de lyxiga cigarettreklamerna i utländska tidningar. Mest var det Malboro-reklamen jag kommer ihåg och det var alltid en snygg filmstjärna som poserade på bilderna, med en bländvit tandrad och en tjusig sidoblick. Jag har en bekant, som numera är nunna i Indien, men när hon var ung var hon fotomodell och gjorde reklam för cigaretter på jättestora plakat på vägen till någon flygplats i Grekland. Hon blev sedermera nunna som sagt, men inte har hon slutat röka på för det! Nejdå, i landet Indien är det kutym att ta flera bloss om dan på betydligt starkare grejer än Malboro.

Första gången jag rökte var när jag var fjorton, år lurad av en kompis som sedermera blev både berömd och alkoholist. Men den gången mådde jag jätteilla och spydde i ett dike. Vi stack hål på cigaretterna med nålar, för de var så starka. Jag fortsatte röka i smyg i alla fall och spännande var det! Till slut blev det ett behov. Blodet skrek efter nikotin.

Jag slutade röka när jag fick barn. Varje gång. Men däremellan rökte jag för att det var så gott! Jag rullade själv mina cigaretter och ibland blev det pipa. Jag gillade starka cigaretter. Resonerade som så, att det är fegt att röka mentolcigaretter, fegt att stå under fläkten och röka och fegt att röka milda Blend. Vad skulle man då röka för? Likadant med sprit. Om man skulle dricka, varför skulle man dricka det som var svagt för? Det smakade ju liksom ingenting.

Däremot har jag aldrig varit okynnesrökare och aldrig telefonrökare. Jag har aldrig rökt ute med mina barn på gatan och de senaste åren, alltså innan 1986 då jag slutade röka, har jag inte heller rökt inne. Varken jag eller min man ville förpesta luften inomhus för barnen. Men under någon fläkt har jag aldrig rökt, tack och lov, så töntigt som det ser ut!

Nej, jag rökte för njutningens skull! Tänk när man bilade genom Europa och tog en tepaus ute på någon rastplats mellan bergen! Man rullade sin cigarett och mådde bra! Där satt vi, jag och min man och pratade över en kopp te eller kaffe och en cigarett. Oförglömliga minnen! Likadant efter jobbet på eftermiddagarna och efter middagen på kvällen. Då var det dags för en rökpaus på balkongen, för att prata om dagens händelser.

Gud vilka goda bloss jag tagit med min lilla pipa på sjuttiotalet, när jag tänker efter. Men aldrig starkare än tobak och även om jag blev frestad i Indien på nittiotalet, så lät jag bli! Men hade man varit tjugo år vet man aldrig, för då tycker man att man har så många år framför sig, att det är okej att förstöra sig ett tag till.

Vad jag vill säga är att rökningen är en njutning en viss tid i livet. Sedan tröttnar man i alla fall jag på att som kvinna ständigt känna sig ofräsch. Man vill känna sig ren och kvinnlig inte som en skorsten och jag gissar att många kvinnor känner likadant, men väljer att röka i alla fall. De är fast i begäret.

Jag kunde sluta. Det tog mig ungefär tio år av resonerande med mig själv för att hitta ett system att trappa ner cigaretterna, för jag var så trött på att springa ut på rasten på jobbet och få det där blosset man ändå inte mådde bra av. Om man ska vara ärlig, så finns det nog inte så många som egentligen mår bra av rökning. Och när cigaretten blir viktigare än människan, då är det allvarligt.

Men många människor har valt cigaretten som sin trogne livskamrat in i döden. De säger "Något ska man ju dö av". Suget efter cigaretter kan jämställas med suget efter morfin har jag läst och det tror jag på. Men, jag förstår rökaren. Det är en njutning att röka en viss tid i livet. Den sorglösa tiden, då man struntar i farorna, för man har så mycket tid kvar att leva. Man skjuter riskerna på framtiden. "Strunta i det nu!" säger man - "det kan jag tänka på om tjugo år!"

Men åren går fort och på tjugo år utvecklas rökningens följdsjukdomar. Jag var inte beredd att betala det priset. Ändå är jag väl införstådd med rökningen njutning. Jag har själv njutit många gånger av cigaretter. En drog jag tror man aldrig kan bli av med, hur mycket man än förbjuder den.

Av Pia Isaksson 11 sep 2009 13:21