Mönstervävnad

Ytterdörren var olåst och katten som spinnande tryckte sig mot mina ben gjorde allt för att få komma in i värmen. Elden som hade tänts i vedspisen var på väg att falna och jag petade in några pinnar och ruskade lite på luckan för att få den att blossa upp igen.

Tassande tog jag mig upp till övervåningen där miraklet skedde. Farmor var helt inne i sin skapandeprocess och av tygstycken skapade hon mattor i olika färger och mönster. Dagens ide var tydligen att göra cirklar i klara färger som följde varandra som bubblor på en klarblå himmel. Bilden hon med sina flinka men ack så värkbrutna händer skapade fick mig att tänka på sommaren som varit då jag och min bror blåst såpbubblor ute på gräsmattan.

Min älskade farmor hade fortfarande inte sett mig komma och fortsatte koncentrerat med sitt målande med tyg. Glasögonen föll då och då ner från hennes nästipp och med ett irriterat "attans!" satte hon snabbt tillbaka dem på sin plats.

"Hej farmor! Vad fint du gör. Skall vi fika lite?" Lite trevande försökte jag få hennes uppmärksamhet, men hon hummade bara och fortsatte. Spolen åkte fram och tillbaka under trådarna och det såg ut som om hon spelade på vävstolen. Det var vackert på något sätt, händernas skickliga uråldriga rörelser.

Kassen med tygremsor som skapats av gamla kläder och lakan var bräddfull och såg nästan ut att spricka av sitt färgrika innehåll.

Dunk, dunk dunk, dunk, dunk, dunk helt inne i det hon gjorde satt farmor som i trans med vävstolen som enda sällskap.

Jag gav upp och gick ner i det stora varma köket, letade upp en av farmors hembakta härligt goda bullar och lämnade sedan huset.

Egentligen hade jag vetat vad som väntade, för när vintern kommit och vävstolen plockats fram fastnade farmor uppe i sitt krypin för att tillverka sina vackra konstfulla mattor. Det visste vi allihop.

Av Anitha Östlund Meijer 07 sep 2009 14:50