Kompromiss eller underkastelse?

Sara blir gravid med sitt tredje barn. Hon blir jätteglad. Mannen blir inte lika glad. Han tycker det blir ekonomiskt ohållbart. Sara får förslaget av maken att göra abort, vilket hon absolut motsätter sig till sista minuten, men mannen ger inte vika. Sara gör aborten och mår jättedåligt gott och väl ett drygt år efteråt. Hon ser ingen mening med livet, hon deppar ihop fullständigt. Hur hade de kunnat kompromissa där?

Sara blir gravid igen. Hon känner att det är något fel på graviditeten och vill göra abort, men mannen som lärt sig hur det kan gå efter en abort, förbjuder Sara att göra en, fast hon själv vill det. Saras gör inte abort, men hennes farhågor bekräftas och det får hon leva med resten av livet. Saras lott blev att underkasta sig, hon hade inget val kände hon. Att kompromissa hade gett deras liv en annan vändning där. "Jag fick det jag ville förra gången, nu får du göra det du känner är rätt!"

Kan man förresten kompromissa om ett människoliv?

Åke vill ha ett boende som är hemtrevligt, snarare än modernt och ”sista skriket”. Det vill inte Lisa. Hon vill följa strömmarna i modern heminredning med gardiner, möbler och färger, det vet hon bestämt. Åke och Lisa är miljonärer och bor i en flott villa. Nästan varje år blir det någon förnyelse i huset, till grannarnas förtjusning. De har ju ett så fantastiskt hem, nya gardiner och tapeter allt som oftast. Åkes favoritplats är i uterummet på den gamla soffan efter mamma, överklädd med ett modernt tyg. Där brukar han ligga och drömma sig bort.

Åke kostar på allt nytt som Lisa vill ha. Han gillar fiske, det gör inte Lisa. Hon vill att Åke ska vara hemma. När det är kafferep sitter hon och avgör om Åke kommer ihåg rätt och kommenterar varje mening han säger, så alla hör:
"Nej, så var det inte, så här var det! "
Åke känner sig dum. När Åke säger att efter att någon dör, så börjar livet på ny kula för den efterlevande säger Lisa:
"Så om jag dör, så börjar du bara på nytt?"
"Ja", säger Åke, varpå Lisa utbrister inför alla gästerna:
"Jag har varit gift med en idiot i mer än trettio år!"

Livet resulterar ofta i underkastelse och inte kompromiss, som det så vackert heter. Hur kan man kompromissa om en är starkare?

Maja har gift sig med sin arbetsgivare, efter att han blev änkling. Hon är duktig, sköter huset, tvättar, lagar mat och gör allt som en snäll fru ska göra. Det är TV-sändning från kronprinsessans födelsedag på Öland. Maja frågar sin man försiktigt, när de sitter i trädgårdsstolarna i den sköna sommaren:
"Ska vi titta på programmet om kronprinsessan Victoria från Öland i kväll?"
"Nej så fa-an heller! " säger mannen, "Jag känner inte henne!"
Hur hade det blivit om han sagt:
"Ja, det kan jag göra, om du följer med mig ut i skogen och plockar svamp, som du avskyr?"

Astrid föreslår inför sin man att de ska resa till en speciell plats hon tycker verkar fin. Mannen blir upprörd och undrar hur Astrid kan föreslå något sådant, när det finns så mycket annat att tänka på. ”Men, det var ju bara ett förslag”, säger Astrid. ”Varför blir du så arg?” Efter en tid kommer mannen och säger, att de två ska åka till vildmarken och hyra en stuga alldeles för sig själva, hade han tänkt.
Inte en tanke på kompromiss där inte! För att slippa problem, accepterade Astrid det, fastän det satt som en tagg i hjärtat. Varför hade inte hon fått komma med ett förslag?

Underkastelse i stället för kompromisser. Den starke tar över bestämmanderätten, utan att det ens verkar konstigt och den andre parten får underkasta sig. Det blir lugnast så för alla inblandade. Men - att kompromissa är vackert om det fungerar i verkligheten. Tänk vad fint det skulle vara, om alla människor skulle respektera vad motparten tycker och önskar sig i livet.

Man kanske kunde ha en serie tv-program, där man fick lära sig hur man kompromissar, för det verkar som om merparten av folket inte vet hur man gör. Varken på jobbet eller annorstädes.

Av Pia Isaksson 19 aug 2009 12:47