Glöm inte vad historien lärt oss

I tre artiklar har jag med olika infallsvinklar hävdat att dagens integration skulle kunna underlättas och effektiviseras genom förbättringar inom några sakpolitiska områden: rättsväsendet, bostadsförsörjningen och skatterna. Dessa förbättringar skulle vara till gagn för alla människor och allra mest för samhällets mest utsatta - oavsett om dessa är "ursvenskar" eller invandrare.

Friheter på andras bekostnad
Jag fokuserade bland annat på ett avgränsat område; att vissa tar sig friheter och kommer undan med det. De skötsamma som inte fifflar, de som snällt står i bostadskö och de som betalar sin skatt ser att vissa som fifflar kommer undan med det. Det är mest utmanande för dem som redan tillhör de sämst ställda. När vissa skötsamma - "ursvenskar" och invandrare letar efter en orsak till orättvisorna eller söker efter några att skylla på, kan främlingsfientliga lockrop och uttalade diskrimineringshot bli det de lyssnar till. Att i det läget ställa dessa grupper mot varandra är att underblåsa fördomar utan vilja att konstruktivt åtgärda påtalade brister hos rättsvårdande myndigheter och i kommunal och statlig förvaltning.

Främlingsfientlig underton
Men den sakfrågan har de som kommenterat artiklarna knappast berört. Istället har mitt öppna förhållningssätt till invandrare och integration kritiserats. Mestadels av personer som helt klart står för ett annat, isolationistiskt synsätt - inte sällan - med en illa dold underton av främlingsfientlighet. Jag bortser här från inlägg som jag uppfattar som gränsande till personliga påhopp och försöker inspirera till ett sakligt meningsutbyte till gagn för en fortsatt samhällsutveckling som utgår från varje människas lika värde.

De extrema kommentatorerna skulle - om de fick som de ville - strypa vårt personliga och politiska umgänge med grannar i när och fjärran. Det skulle hämma frihet, utveckling och till och med fredlig samverkan. Vissa förslag vittnar om att man inte har kunskap om, förstår eller accepterar de mest fundamentala och nu vedertagna principer som historien lärt oss.

Rätten att utöva sin religion
I sin iver att försvåra människors fria rörlighet "andras rätt att komma hit?" vill några att vissa religioner inte ska få utövas här. De tycks glömma att den friheten har kränkts och lett till fruktansvärda övergrepp under historiens gång. Det sker också idag. Frågor om religions- och tankefrihet rör individens rätt att själv få välja, tillhöra, utöva en religion eller uppträda som tvivlare, ateist eller leva efter en alldeles egen livsåskådning. Den friheten gäller också rätten att bilda opinion för sitt förhållningssätt. Men att med tvingande lagstiftning styra människors tankar och religionsval kommer aldrig att bli acceptabelt eller effektivt för att forma ett demokratiskt samhälle - tvärtom. Det betyder INTE att det är fritt fram att agera och argumentera hur som helst för sin sak i dessa komplicerade frågor. Mång-, barn- och tvångsgifte ryms inte i vår lagstiftning. Inte heller hot, uppvigling, förtal. Att inga böneutrop sker från minareten vid Medborgarplatsen Sthlm är resultatet av en reglering. Det går alltså att identifiera en rad företeelser - med eller utan religiös anknytning - som vi idag inte accepterar. I vissa länder diskuteras huruvida religiösa yttre attribut som kläder och symboler ska få användas offentligt. Samtidigt finns det i andra länder påbud om att samma attribut ska användas offentligt. I båda riktningarnas förlängning väntar intoleranta och genomreglerade kontrollsamhällen. Då handlar det om samhällssystem som dels undergräver människors integritet, dels raserar demokratin som styrelseskick.

Samhällets sämsta och bästa krafter är inte frikopplade från människors förhållningssätt i dessa frågor. Det är värt att notera att kommentatorerna sammantaget fokuserar mer på förbud inom det mest känsliga och komplicerade områdena istället för att - ens som ett första steg - diskutera reformering av konkreta brister som drabbar många människor mitt i vår vardag.

Av Ulf Lönnberg 04 aug 2009 17:22