Det är valtider och tankar om politiken får en förnyad kick, om än inte av samma styrka som vid vanliga hederliga riksdagsval. Ofta beskylls nuförtiden de mer etablerade partierna för att företräda för lika åsikter. Ändå finns så klart stora grundskillnader. I stora drag kan man väl karaktärisera de på följande sätt:
Vänsterblocket har solidaritet som sitt största ledord, dvs det spelar inte så stor roll vad jag själv har så länge inte alla andra också har det bra. Det är inte ditt fel att du inte är världens mest begåvade person. Om det är fallet ska du ändå kunna lita på att andra ställer upp och gör ditt liv drägligt. Helt klart sympatiskt om det gäller i praktiken, men priset är den individuella friheten och frihet är ju just det borgerliga blockets största ledord. Ingen ska enligt borgarna styra över dina möjligheter att vara din egen lyckas smed. Har du förutsättningar att själv lyckas skapa dig ekonomisk framgång ska du kunna göra det utan att staten ska lägga sig i och du ska inte behöva känna att du måste dela med dig till andra bara för det. Helt klart mindre sympatiskt, men kanske mer rättvist om man antar att många som inte har det så bra inte är i den situationen på grund av sämre förutsättningar utan för att de inte vågar ta risker eller orkar lägga manken till.
Vänsterblocket skulle med andra ord vara de svagas och fegas partiblock medan högerblocket är de starkas och själviskas. Det här vet ju alla men det sägs rätt sällan rakt ut. Ja, vad är bäst egentligen? Vad känns bäst: att vara med det svaga och fega laget eller med det starka och själviska? Tja, stark brukar ju betraktas som bättre än svag. Det finns väl egentligen ingenstans som svag betraktas som bättre än stark. Känslig kan däremot vara bättre än okänslig, om de begreppen är lite av synonymer. Feg är inte heller någon höjdaregenskap, men kanske ändå bättre än självisk. Ibland är ju feg synonym med klok. Att vara självisk är nog aldrig något man kan vara stolt över.
Alltså, både svag och feg kan vara bra egenskaper medan av stark och självisk så kan bara stark vara bra. I så fall borde det vara bättre att rösta på vänsterblocket, eller?
Själv är jag uppväxt i ett borgerligt hem och har svårt att lämna "mitt" block - min flock. Det brukar sägas att många lämnar sossarna för att rösta på moderaterna. Det har jag svårt att tro på. Helt ärligt kan jag säga att jag alltid har röstat borgerligt med lite dåligt samvete. Det är ju till väldigt många procent tur att jag har det så bra som jag har det, men ändå vill jag inte rösta på ett sätt som kan innebära att jag borde dela med mig av min goda situation till folk jag inte känner och därmed få det lite sämre själv. Jag är alltså delvis självisk. Fegheten är kanske ändå det som gör att jag fortsätter att rösta med min flock. Alltså, jag tar ganska ofta stora risker och jag kan i vardagen känna att de som inte gör det borde göra det mer för att bidra till att utvecklingen går framåt.
Ja, vi får se hur jag röstar. Hur röstar ni?
Av Carl Olof Schlyter 01 jun 2009 16:19 |
Författare:
Carl Olof Schlyter
Publicerad: 01 jun 2009 16:19
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå