Framtidselever med Dumstrut

Innan sommarlovet kommer den nya gymnasieskolan att beslutas av riksdagen. En Gymnasieskola som ger två vägar, teoretiska studier eller praktiska yrkesämnen. Samtidigt vill Jan Björklund ha fler nationella prov för att, som han säger få en likvärdig betygssättning o kunskapsmätning. Egentligen är det så, att Jan Björklund vill ha en formaliserad skola där alla lär sig exakt samma standardiserade kunskaper som staten bestämt. En skola där staten bestämmer vad som är godtagbar kunskap i allt från att måla tavlor till att göra film.

I den nya skolan finns inga morötter, som utveckling av estetiska anlag, konstnärlighet för även här vill Jan Björklund och Alliansen att det skall vara standardiserat. Det kommer troligen inte bli så många avantgardister på Konstfack genom den nya gymnasieskolan. Hur Regeringspartierna tänker sig att konstnärlighet kan inordnas i nationella prov är en gåta för den som arbetar med just kreativa elever. Är det, det formaliserade språkbruket som skall godkännas centralt eller kommer det att finnas utrymme för egna idéer och sätt att se på bild/foto/film. Förklara för mig hur man kan ha nationellt prov i fotografering!

I den nya skolan kommer inte att finnas plats för de udda, de som inte inordnar sig i folkpartiets kollektiv, men var skall vi göra av dem? Låta dem gå om nian tre gånger, hamna under kommunens skolansvar i tre år, införa LVU Lag om vård av unga i skolan. Tvång att gå till skolan, kanske möjligt men vem kan tvinga fram Folkpartiets betygskrav med hjälp av tvång. Eller blir straffet en hantverksutbildning med dumstrut på huvudet? Många som läser det här inlägget kommer givetvis att hänga upp sig just på lag och ordning i skolan, utan att fundera över hur vi skall eller vad vi kan göra med den här elevgruppen.

Jag har varit mentor i gymnasiet för elever som gått ut med genomgående IG utom just i deras passion/specialämnen som musik, foto, rörlig bild, graf. De har lagt sin själ i just de ämnen som de brinner för och "misslyckats" i matte eller andra karaktärsämnen.

Men samma elever som misslyckades i gymnasiet och varav flera jag har kontakt med, har läst in KOMVUX med godkända betyg, pluggat utomlands på universitet, åkt till Japan och läser japanska. Att regeringen inte haft intresse av att följa upp hur det gått för eleverna från, enligt dem världens sämsta skola, efter den obligatoriska skolans slut, kanske hade visat på andra resultat än vad man nu för fram. Kanske är det så att flera av eleverna som inte uppfyllt Jan Björklunds drömskola idag läser både vid KTH eller kanske t.o.m. Läkarprogrammet.

Att skapa en ny skola innebär inte med automatik att eleverna blir annorlunda eller stöpta i samma uniform. Vi kommer att ha elever som faller mellan ramarna, som inte orkar skaffa VG i 14 ämnen, eller elever som inte vill utbilda sig inom ett hantverksyrke, eller inom vården. Vi kommer att ha kvar elever som inte VET vad de vill och där vi inte har någon beredskap i det nya systemet. Gymnasieslussarna kommer att finnas kvar, men deras jobb är bara att få ut eleverna i den skola de egentligen valt bort.

Lärarfacken sjunger den nya skolans lov, nu skall lärare få makt, beslagta mobiler, slänga ut dem som inte skolan klarar av, äntligen; upprättelse för läraren. Kvar blir de elever som lärare alltid velat ha, önskeeleven som snällt och tyst tar emot och lärtvångsmässigt kämpar för sina betyg. Gör nationella kunskapstest som uppfyller fackets och samhällets, önskemål om en standardiserad och likformad skola. Ut med det nya och in med det gamla. Har lärarfacken någonsin skänkt en tanke till de elever som inte har ork, mod eller motivation för att bli deras mönsterelev. Har lärarfacken någonsin funderat över vem som skall ta hand om den här gruppen, för det är väl inte vi inom yrkeskåren som vill ha välartade, skötsamma och lättdresserade elever, som skall ta hand om "de där". "De där" är gruppen som ingen kommer att vilja ha. De som kommer att betraktas som att dra ner statusen i läraryrket. Prestigen för lärare i framtiden handlar inte om att hur vi lyckas få "De Där" att bli motiverade eller hitta deras punkt utan i att producera mönsterelever på löpande band.

Är det fel att som ung ha intresse åt konstnärligt håll, att kanske vilja fotografera eller lära sig mer om formgivning, graf etc utan att känna press på att man måste bli formgivare. Eller att inte vilja läsa matte C, flera språk, mängder av vad jag i det här fallet kallar lärtvångsämnen. Kan det vara så att just estetiska ämnen är det som utvecklar hjärnan också intellektuellt, och i slutänden blir motivation för vidare kunskap. Howard Gardner som ligger bakom M-skolan och teorierna kring de 7 intelligenserna, återkommer ofta till att den traditionella skolan sneglar för mycket åt klassiska teoriämnen och underkänner estetiska/konstnärliga uttrycksformer. Men av begripliga skäl har väl inte utredaren av den nya gymnasieskolan läst Gardner eller ens funderat i termer av att det finns elever som inte passar in i den nya sköna världen av likformighet. Av samma skäl kanske man heller inte noterade att Howard Gardner berömde den svenska skolan just för att den gav så stort utrymme för estetisk verksamhet. Kulturföraktet lyser igenom den borgliga regeringen, för kan man inte tjäna pengar på konsten, så gör den mer kommersiellt gångbar. Förakt för det som inte kan formas eller anpassas för styrande eliten.

Jag undrar om utredarna av den nya rigida formen av gymnasieskolan, Jan Björklund m.fl. har pratat med eleverna som "misslyckats" i skolan. Inte för att lärarna saknade behörighet, utan för att de under två år i högstadiet kanske hade upp till 6-7 vikarier i för Jan Björklund viktigaste ämnet, matematik. Eller att eleverna hade det så jobbigt hemma att de inte orkade uppbåda energi och ork till skolan, eller att en elev hade en dålig dag när nationella provet genomfördes, eller att vanliga tonårs- och pubertetsrelaterade problem också kan påverka skolarbetet. Att alkoholmissbruk i familjen de facto kan påverka en elevs skolgång, ändå vill inte de borgliga med undantag av KD, minska alkoholtillförseln eller arbeta för en radikal alkoholpolicy.

I vår nya grundskola som skall producera den nya formen av lönsamma människor kanske har någon mer specialpedagog, men det kommer inte att bli mer resurser kring elevernas sociala situation. Skolkurator är t.ex. inte obligatoriskt för friskolorna men väl för den kommunala skolan. Slutligen anser jag att Lärare, sviker skolan och sina elever. Det är så lätt att kasta ur sig att eleven är dum, de är stökiga på timmarna, de är så och så. Vi som lärare vet också, att många elever har sociala problem hemma, ca 300 000 barn berörs av alkoholmissbruk. Lärare beklagar sig över att det blir mer och mer papper i skolan. Men att skriva omdömen till varje elev från årskurs 1 några gånger per år om elevens intellektuella förmåga är inte tidskrävande. Eller att större delen av ett kommande gymnasieår kommer att gå åt till att förbereda eleverna för nationella prov. Vi som vuxna och lärare vet vad personkemi innebär för att vissa saker skall fungera, även eleverna besitter den möjligheten. Fungerar inte personkemin mellan en lärare och en elev innebär det kanske tre års bortkastad tid. Vi som vet vad uppmuntran, positiv samtalston och kommunikation kan innebära för en elev som lever med tron att hon/han inte förstår eller kan lära sig är de första att svika.

Den nya grund- och gymnasieskolan kommer att skapa ett större utanförskap och utslagning, än den vi har. Lärarfacken kommer aldrig att bli annat än megafoner till den politiska regim de sympatiserar med. Politiker som har haft en annan uppfattning än den som råder, tiger och sjunger med, som socialdemokraterna och vänstern samt Miljöpartiet. Vinner de valet 2010 kan de alltid börja riva upp borgliga beslut och reformera. Skolan kommer aldrig att få arbetsro eftersom varje regering kommer att vilja ha just sin prägel på skolan. Skolan har blivit ett politiskt vapen och slagträ i näringspolitiska sammanhang. Varför jag är så tvärsäker på det?

HADE det funnits en vilja från Folkpartiet att göra en skola över blockgränserna med givande och tagande, hade Folkpartiet gett lite mer tid till att undersöka inte bara alla misstagen utan också tagit reda på hur det gått för eleverna som misslyckats. Pratat med dem, hämtat inspiration och tankar också från gruppen med Dumstrut på huvudet. Om man hade ställt sig frågan vad gör vi med dem som inte passar in i vår mall. Då hade jag trott på den goda viljan till att skapa en modern framåtriktande skola. Hade det funnits en vilja från tabloidpressen att skriva om annat än Robbinson och kändisar knarkmissbruk eller från DN - SVDs lovsång till regeringspartierna, t.ex ha granskat den svenska skolan allsidigt och kritiskt ur ett journalistiskt perspektiv hade vi haft en sund skoldebatt.

Av Anne Skåner 30 maj 2009 14:06