sourze.se
Artikelbild

Dags att omvärdera demokratirörelsen i Kina?

Den 4 juni är det 20 år sedan demokratirörelsen krossades i Kina. Kommer myndigheterna att tillåta demokratiska val i Kina inom en överskådlig framtid?

Den 4 juni 2009 är det 20 år sedan massakern vid Himmelska fridens torg i Peking. Inför jubileet hade Financial Times den 16 maj 2009, under rubriken "China fails to silence voice from the grave", gjort en uppvärdering av Zhao Ziyang, den avsatte ledaren för det kinesiska kommunistpartiet. Den som vill veta mera om honom kan läsa min artikel "Zhao Ziyang är död". Min syn på massakern har jag givit i artikeln "Kina och massakern".

Ungefär samtidigt som Zhao dog, dog tre andra viktiga ledare som kastar ett ljus över Kinas historia. De står att läsa om i följande artiklar: "Den siste i gänget är död”, En röd "kapitalist" är död och "Spionen som räddade Mao är död". Om Mao kan man läsa i artikeln "Mao ledstjärna eller tyrann".

Journalisterna Geoff Dyer och Jamil Anderlini gör i ovan nämnda artikel sitt yttersta för att uppvärdera Zhaos insats för Kinas enastående ekonomiska utveckling sedan Deng Xiaoping förde Kina in på den kapitalistiska vägen 1978. Zhaos memoarer har smugglats ut ur Kina och publicerats på engelska; Prisoner of the State: the Secret Journal of Zhao Ziyang. Det artikeln verkar gå ut på är att nedvärdera Deng, vilket jag inte tycker att han riktigt förtjänar. Det var Deng som satte Zhao på den högsta posten i Kina, som generalsekreterare i kinesiska kommunistpartiet. Det är dock riktigt att Zhao stod för nytänkandet i den ekonomiska politiken, med upplösandet av folkkommunerna och införandet av arrendejordbruk i deras ställe, är han viktigaste insats. Han genomförde det först i provinsen Sichuan och sedan i hela Kina.

Massakern fick världshistorisk betydelse därför att det stärkte den enligt min mening oriktiga uppfattningen om att kommunismen inte kunde reformeras. De östeuropeiska kommunistiska ledarna kunde ha åkt till Kina och studerat tio års reformpolitik närmare. Efter massakern var det omöjligt att åberopa Kinas utveckling till försvar för kommunismen, i ställer vände man sig till västekonomer för hjälp, vilket fick ett katastrofalt resultat för ländernas befolkning. I går råkade jag se en repris av en intervju med Aleksadr Solzjenitsyn från 1993. Där förordar han att man skulle börja privatisera små företag och sedan fortsätta med medelstora och stora företag så småningom.

Zhao kunde ha blivit Kinas Jeltsin och infört kapitalismen rakt av, utan tanke på konsekvenserna. Det skulle ha blivit en katastrof för Kinas folk och ledningarna i de östeuropeiska länderna skulle ha blivit rädda för att förändra politiken. Länderna i Östeuropa kunde klara av något decennium av vanstyre, men det kunde inte Kina med sin stora befolkning och relativt låga levnadsstandard. Media i väst hoppades att Kina skulle bli det första landet som avskaffade kommunismen och besvikelsen blev stor när massakern gjorde att det inte blev så. Korruption och kriminalitet blev resultatet av det brådstörtade införandet av kapitalismen i Östeuropa. Man plågas av än i dag och det har nu spritt sig till Västeuropa. Ryssland utan Jeltsin kunde ha haft dubbelt så hög levnadsstandard och inte så många stenrika oligarker.

Är det dags för ledarna i det kinesiska kommunistpartiet att omvärdera Zhao och demokratirörelsen? Jag tror inte att ledarna är beredda att göra det. Enpartistaten har varit ett så framgångsrikt koncept. Man vet vad man har men inte vad man får om man inför demokrati rakt av. Man har ju demokratiska val på det lokala planet och detta kunde utvidgas till provinserna och så småningom omfatta hela landet. Att omvärdera Zhao vore enkelt. Han var ju både premiärminister och till slut partiledare för det kinesiska kommunistpartiet.


Om författaren

Författare:
Yngve Karlsson

Om artikeln

Publicerad: 27 maj 2009 14:29

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: