Män och kvinnor - rätt lika

När jag läste Pia K’s artikel om kvinnor och män som aldrig kan enas tänkte jag först att det måste vara ett skämt, för ingen människa kan väl på fullaste allvar mena detta, men sedan insåg jag att det nog inte var ett skämt. Kanske var det en provokation, eller som någon skrev i en kommentar "skrivartorka".

Jag blev mörkrädd när jag såg hur hon generaliserade de båda könen, som ett som är gott och ett är dåligt. Att hon menar att kvinnor alltid får lägga sig och stå tillbaka för sina egna behov. Jag kände mig väldigt frågande inför de påståendena som Pia gjorde om kvinnor och män i sin artikel.

Det måste bli en väldigt tråkig bild av mänskligheten om man är så kategorisk. Vi har alla våra fel och brister, kvinna som man, men jag är helt övertygad om att alla oberoende av kön gör så gott vi kan. Män, precis som kvinnor har dåliga erfarenheter av relationer, och jag är helt övertygad om att många kvinnor kan klassas som "satkärringar" även om de inte uppnått en ålder av högst 25.

Som jag sagt tidigare är jag för jämställdhet på alla plan, och kvinnor har kommit långt vad gäller den saken, men det kan inte vara lätt att vara man idag. Kvinnor tar för sig på ett sätt de aldrig gjort innan. Det är inget ont i det, men samtidigt så undrar jag om det hade varit en sådan toleransnivå gentemot män om det uppfört sig som kvinnor gör ibland.

Kvinnor och män är olika, det finns väl ingen anledning att förneka det, men är det någon som vill ha ett könslöst samhälle? Är det inte tjusning att vi inte alltid har en susning, och att vi står som levande frågetecken, både kvinnor och män? Är det inte det som triggar oss och gör oss nyfikna?

Det Pia tar upp är en ytterst subjektiv bild hon har på mannen och inget jag tycker är allmängiltigt. Snarare känner jag en sorg å Pias vägnar att hon har så negativa erfarenheter av relationer. Vi är alla människor och jag ser ingen anledning att så totalt dissa 50 av befolkningen som hon gör.

Av Birgitta Stiefler 22 apr 2009 12:29