Sjöhästen är en restaurang på Söder i Stockholm, där man har Poetry Slam nån kväll i veckan. Poetry Slam, är en tävling i poesi, som kommer från USA och som togs till Sverige av en man som heter Erkki Lappalainen. Poetry Slam har blivit en fluga sen många år i Sverige och många kända poeter har tagit den vägen till berömmelsen, bland andra Bob Hansson.
I kväll var det Solja Krapu, flerfaldig mästarinna i Poetry Slam, som var gästpoet på Sjöhästen. Hon kommer från Umeå och har skrivit en del poesiböcker, och är väldigt känd i poesikretsar.
Jag kommer ihåg när jag tänker tillbaks, hur jag och Erkki Lappalainen har haft både SM och OS i Poetry Slam ihop. Jag är den som trott på Erkkis idé om OS i Poetry Slam, emedan andra varit mer skeptiska. Jag kan respektera en person som är udda eller annorlunda och som har visioner, men det kan inte många människor göra.
Just nu håller Erkki och jag på att avsluta föreningen IOPP, International Organisation of Performing Poets. Bara jag blev kvar, jag som trodde på Erkkis vision om ett OS i Poetry Slam, alla andra drog sig ur. Nu orkar inte Erkki längre.
Jag har en lång bakgrund med poesifolket i Stockholm, men jag har aldrig haft den starka ambitionen att vinna i tävlingar till varje pris. Jag har gjort det jag kan och tror på - och sen har alla andra gjort det de tror på.
Jag har haft många egna Poesislam och scener i mina dar och jag gillar att själv sitta i juryn.
Nuförtiden kan jag gissa ganska bra hur det kommer att bli poängmässigt. De som vinner ska helst vara 17 år, sen spelar det inte så stor roll vad de läser, bara det är något klagande på olika förhållanden i livet. Är du äldre än 17 år blir det genast svårare att få höga poäng och gå vidare i en tävling. Alla tävlingar mynnat ut i ett SM varje vår - och då korar man den bästa poeten i Sverige, eller det bästa poesilaget. Solja Krapu, som var gästpoet i kväll på Sjöhästen, har vunnit många SM-segrar i Poetry Slam.
Jag läste en dikt som heter "Kåt och glad ska kvinnan va´", eftersom i kväll hade jag lust att delta i tävlingen för att komma med i finalen och slutligen komma med i Sjöhästens lag till SM i Poetry Slam. Jag visste redan på förhand att om det sitter kvinnor i juryn, så kommer de att "hata" den här dikten och ge den låga poäng. Mycket riktigt! Jag hade inte heller den rätta åldern, vilket jag förstod, så poängen blev därefter. Men - jag gick vidare till nästa omgång i alla fall! Jag fick dessutom en del skratt och beröm från folk som satt vid mitt bord.
I omgång nummer två, läste jag en dikt som heter "You lost that lovin feeling" och jag gissade rätt där också! Jag fick mindre poäng än den 17-åriga tjej som läste före mig, trots att min dikt var bättre tyckte jag.
Jag brukar få beröm från andra poesibesökare än juryn, så även i kväll. Min avsikt med mina dikter är att röra mig på en nivå som alla känner till och känner igen. Alltså, jag avskyr högtravande dikter som ingen fattar. Jag gick nog inte vidare i kväll. Antagligen på grund av ålder och textval.
Så, jag tog mina kläder och gick hem i lagom tid för att skriva den här historien, som jag tycker är intressant och som handlar om kvinnor och mäns olika synsätt. Vad jag ville belysa är, att om det satt bara män i juryn, skulle de nog ha röstat på min dikt "Kåt och glad ska kvinna va´!" - för det gillar män, när kvinnor är först och främst kåta och glada!
När jag satt på tunnelbanan läste jag "Vi 5" på baksidan av Aftonbladet, där de intervjuade tre män och två kvinnor, om hur de skulle klara sig på 97 kronor om dagen i socialbidrag. Vad tror ni kvinnorna svarade? Just det – att de inte alls skulle klara sig, men männen däremot kunde! En kvinna sa att hon gick ut och åt varje dag. Den andra tyckte det var alldeles för lite pengar. Själv skulle jag nog klara mig, vilket får mig att bli lite lika männen i den frågan, men tyvärr har jag tröttnat på det där med sex.
Jag håller med männen i mycket här i livet. Män är ofta lättare att umgås med än kvinnor, bara man slapp denna eviga sexuella anspelning som män står för. Utan den skulle män vara mina favoriter i livet! Det var männen som gillade min dikt "Kåt och glad ska kvinnan va´!" för de vet ju, att så skulle vara det bästa för dem i det verkliga livet! Jag har bara tröttnat på detta biologiska faktum, att män och kvinnor är olika på den punkten och betvivlar just nu tvåsamheten. Jag har inte längre mannen som favorit nummer ett i livet.
Numera har jag mig själv som favorit - och undrar om jag inte hittat rätt till slut?
Av Pia Isaksson 20 mar 2009 14:11 |
Författare:
Pia Isaksson
Publicerad: 20 mar 2009 14:11
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå