Slutändamål

Jag vill inte vara de, jag vill vara dem
Sen när jag varit dem
Vill jag vara de igen.

Själfrånvaro i ensamhet
En ensam själ som äter sig själv
Blir aldrig mätt
Och snart finns inte mer kvar att äta
Ett träd som står ensamt och dras ur med sina rötter
Placeras någon annanstans och det är kanske det som ger hopp
Fåglar kommer tillbaka
Och bygger sina bon
Om de klarar sig Så måste jag. Så måste jag
Eller i alla fall försöka
Eller inte göra
Bara göra. Eller inte
Ensamt träd i skogen är aldrig ensam
Ensamt träd vid en flod
Äter jord suger vatten
Har gott om allt
Men ingen kärlek.

Vem ska man rikta den åt?
Sig själv eller någon annan
Man kan inte träffa någon annan innan
Man träffar sig själv först
Träffar sig själv först
Som aldrig kommer hända
Men man önskar
Att bli kär är ett mirakel
Mirakel händer sällan
Men de händer
Mirakel är hämnden på ensamheten
Som äter sig själv
Sig själv mätt men blir aldrig mätt
I öppet hav flyter jag och önskar hem
Men vet inte vart hem är
Då hade jag varit hemma nu
Ett ben i taget, det är så man går
I frånvaron där i minnets mörker
Påminner sig själv händelser som hänt
I natten när jag sover, ser jag det förflutna
Och framtiden i sammanflätade stjälkar
Av blommor som jag inte vet namnet på
Allt det där spelar ingen roll när hon är där
När hon är där
Som inte är där
Himlen och molnen och trädtopparna
Vinden som blåser gungar träden
Enstaka fåglar svarta som skuggor
Klipper ut det blå
Kanske är det svart där bakom
Bakom allt
Kanske är rymden svart
Men allt det spelar ingen roll när du är där
När du är där
När hon är där, där ingen är
Bara ett rum med fyra väggar
Utan tavlor och trasiga neddragna tapeter
Kliniska drömmar
Väcker mig när
känslorna blir som värst
Jag vaknar när jag ser dig
En som jag inte träffat
Eller har träffat
Men kommer inte ihåg
Någon från ett förra liv
Någon från en annan värld
En annan dimensions version av mig
Som gjorde ett annat val
Där sömnen kom som en död
I evighet gick vi där i en drömvärld
Men så vill jag inte ha det
Jag gick här
Inga slut finns
Inga nya kapitel
Bara ett, ett hela tiden
Refrängen är låten
Låten är refrängen
En vers i tre delar
Tre akter och livet är slut
Och man hinner aldrig se applåderna
Bara höra bli allt mer distanserade när man åker upp
Eller ner
Viktigt är att få applåder
Då kan man leva lycklig
Vart man än hamnar
Ett ensamt träd i skogen som slets ur sina rötter
Och sattes någonannanstans
Vid floden levde den sitt liv
Trött på vattnets brus
Fiskar kan inte bli dina vänner
De kommer och går
Tårar kan inte trösta dig i natten
De kommer och går
En blick som stannar för evigt
Dina ögon
Var inte de rätta
Men jag levde med dem i evighet
Törsten släcktes
Men jag var hungrig
Illusion är att vara törstig
Vansinne är att vara hungrig
Ät inte gift
Och ät inte ek
Om du fick välja ett mål
Vad skulle du äta?

Sjöar och hav
Båtar båtar båtar
Fåglar som flyger
Där fiskaren drar upp sin fångst
Ett nät full av fiskar
Och fiskmåsarna
Flyger omkring
Väsnas av glädje Eller sorg
Att de inte ska få nåt
Eller få nåt
I slutet dör vi alla
Det är vad vi gör medan tiden som räknas

Koncentrationsfiasko
Sträckan
Eller inte sträcka
Ett vinglas som fylls
En kork som går av
Glaset går sönder
Och vinet rinner överallt
Flaskan är trasig
Ett mord ett dråp
Vin överallt
Blandas med blod
Och ligger där
I evighet, I evighet
Kanske dog hon
Kanske lever hon
Ingen som vet
Kanske inte ens hänt
Om ett träd faller i skogen
Är det ingen som hör
Om ingen är där

Tecknat på tv
Och filmer på tv
Man kan inte se allt
Och allt kan inte se dig
Värna om de som ser
Och de du ser.

Av Ali Rahimi 06 mar 2009 12:45