Ostkakan borde bli svensk nationalefterrätt

Som inflyttad är det av värde att närma sig områdets specifika kultur, därmed inte sagt att man ger upp sin egen kultur, utan man lägger en kulturell rikedom till en annan och blir på så sätt dubbelt så rik, kulturellt.

Smålands kultur är förvisso stark, här finns inom litteraturens område giganter från Vilhelm Moberg till Astrid Lindgren, inom musiken så har halva ABBA sina rötter i Småland, därutöver även Alice Babs, Nina Persson, avsomnade the Creeps med flera. De lokala matsedlarna är en viktig del av kulturen.

Den lokala matkulturen i Sveriges landskap kan många gånger vara svår att identifiera. Som besökare i Katalonien kan man mötas av den lokala paradrätten höna i apelsin och chokladsås, musselpastan som serveras i Messina fås bara i Messina. Mera oklart är däremot vilka kulinariska minnen besökaren i Sverige för med sig hem. På samma sätt som musiken, litteraturen med mera är sådan man möter som besökare, är maten en lika viktig del av den totalupplevelse man får som besökare. Den som besöker Sverige har nog ibland undrat vad som är typiskt svenskt av den mat som serveras. Det krävs att man hinner bo in sig ett längre tag och själv aktivt letar, för att få grepp om den lokala matkulturen.

Själv har jag svårt för de kokta småländska degbollar som en del med förtjusning hyllar, kroppkakor. Isterband kan ha sin tjusning, de lite syrliga korvarna som en del vill ha rökta andra inte. Relativt nykonstruerade rätter som tagits fram för att vara just lokala, som exempelvis krösalaxen är skaplig men känns just - konstruerade. Rökt ålakråka är sannolikt något som får besökaren komma ihåg Blankaholm. Men det är när man kommit fram till efterrätten som det småländska köket håller mästarklassen, när det serveras varm ostkaka med jordgubbsylt och vispgrädde vet man att man står inför en sann kulinarisk njutning.

Ostkaka har sin bakgrund i bondeköket, det är sann kalasmat eftersom den förutsatte en viss riklighet i tillgången av råmjölk. Ostkakans släkting kalvdansen har ännu äldre anor, kalvdans lagdes i många bondekök inte bara i Småland. Ostkakan tillverkas av silad ostmassa, löpe, mandel och opastöriserad råmjölk. Det finns många recept på ostkaka, en del bevakas som en väl bevarad familjehemlighet och förs vidare från generation och generation. Den småländska ostkakan har en släkting i Hälsingland, skillnaderna dem emellan är att den småländska är grynig medan den från Hälsingland är slät.

Ostkakan har fördelen att den klarar flera variationer i servering, vill man göra ostkakan till en småländsk-norrländsk hybrid kan man servera den med hjortronsylt, frågan är om inte den varianten till och med överglänser originalet. ad som passar att dricka till ostkaka är inte självklart, lingondricka fungerar utmärkt liksom mjölk, kaffe likaså. Själv kan jag uppskatta ett litet glas Tokajer.

Människors dragning till ostkaka skall inte underskattas, det var ingen tillfällighet att det var med lite diffusa löften om 14 bunkar ostkaka Emil lurade iväg Kommandoran den gången det begav sig. Att servera ostkaka till efterrätt vid Kalmar FF´s segerbankett var en självklarhet.

Många är projekten och insatserna för att främja turistnäringen i Sverige, mycket har nog varit bra och vettiga insatser, annat kanske inte. Att lyfta den lokala matkulturen måste vara en viktig del i arbetet med att göra Sverige till ett mer attraktivt land för besökare.

Av Leif-Arne Undvall 02 jan 2009 00:02