Oansvarigt skylla på den mänskliga faktorn

På sätt och vis skulle man inte acceptera att skylla på den mänskliga faktorn vid olyckshändelser, där människoliv går till spillo eller någon skadas svårt. Som tur är sker det inte så ofta med tanke på mängden och formen av olyckshändelser. Men de gånger som det förklaras som oundvikligt tack vare en människas ouppmärksamhet är en gång för mycket.

Vi har läst om trafikolyckor där bilisten säger: ”jag såg ingenting jag blev bländad av solen.” Detta skall inte räknas in som den mänskliga faktorn som förmildrande omständighet. Som bilist skall vi alltid vara medvetna om att en fara kan lura runt hörnet, i princip borde vi ha trafikskylten "Annan Fara" med oss i vårt medvetande när vi kör bil.

Personligen var jag indragen i en trafikhändelse som hade kunnat sluta med en smärre katastrof vintertid i rusningstid i en högerkurva med höga snövallar på Essingeleden i Stockholm, som lätt hade kunnat skyllas på den mänskliga faktorn. Ta en varning alla bilister av det jag råkade ut för, nämligen att få hela framrutan täkt av kletig snömodd från en långtradares bakhjul! Men jag klarade av det hela för att jag hade sinnesnärvaro under hela händelseförloppet och greps inte av panik.

Så här var min prekära situation. Framrutan kunde jag inte se igenom, tack vare snömodden som påminde om rena leran. Jag hade kommit upp jämsides med långtradaren i en hastighet av ca 70 km/h i ytterfil, med en bil bakom som nästan hängde i min bils kofångare, och som tvingade mig att öka farten. Jag tittande genom högra sidorutan för att hålla avståndet till långtradaren, med en enda tanke i huvudet: att inte komma inunder den, för då hade jag otvivelaktigt ställt till en katastrof. Jag hade satt igång vindrutetorkarna som smetade kletet fram och tillbaka över vindrutan tills jag kunde skönja vägen framför mig som ett i töcken av dimma. Nästa tanke var att kunna passera långtradaren så fort som möjligt och därför ökade jag farten ytterligare och kanske jag var uppe i 95 km/h när jag äntligen var förbi långtradare och kastade bilen till höger snävt framför den, med följden av ett honkande ifrån långtradarens signalhorn. Jag klarade mig och mina medtrafikanter, något som gjorde mig stolt och oändligt tacksam över att jag inte greps av panik.

Återigen, om jag ställt till en katastrof, vems fel hade det varit? Den mänskliga faktorn eller mitt eget fel? Kanske långtradarens som många säkert skulle tycka? Nej! mitt eget fel. Jag visste att tunga fordon vintertid sprutlackerar bilar bakom med snömodd, och i mitt fall den värsta sorten av snömodd.

Ett gott råd till alla bilister: sätt på vindrutetorkarna i god tid när ni närmar er en långtradare på vägen.

Av Arne Holmström 16 dec 2008 11:44