Buk är död, leve Buk!

Det är en fjorton, femton år sedan amerikanske kultförfattaren Charles Bukowski dog och ännu längre sedan jag läste hans bästa roman ”Kvinnor” för första gången. ”Hollywood”, om turerna kring filmmanuset”Barfly”, köpte jag i pocket när jag var i Stockholm i höstas och kollade in poeter och prosaister på Debaser vid Slussen. Jag hade läst den flera gånger tidigare och tyckte den passade fint till tågresan hem.

1996 släppte Norstedts ”Pulp” på svenska, det senaste som översatts i prosaväg. Den var helt okej. Det är det mesta som Bukowski skrev, även om jag inte är alldeles förälskad i debutromanen ”Postverket”.

Nu kommer Lindelöws med novellsamlingen ”Märkta kort”. Novellerna, 31 till antalet och tidigare outgivna på svenska, har hämtats från ”Septuagenarian Stew” 1990 och ”Betting on the Muse” 1996, postumt. Det redaktionella arbetet står svenske trotjänaren Einar Heckscher för medan hans dotter Sara översatt texterna med den äran.

Vid en första anblick känns det som ett uppsamlingsheat, som något för de redan sålda, för fanclubens finnigaste, men så är det inte alls. Det räcker med inledande, smått surrealistiska ”Flyga utan vingar” för att man ska fatta att här får man Bukowski i hans bästa ljus. Novellerna håller rakt igenom, det finns inte en svag punkt i den här samlingen. Man slås av hur grym han var som historieberättare, det tragikomiska, den antilitterära fasaden och värmen, desperationen, kärlekstörsten, en axelryckande frihetslängtan under ytan, människorna, mötena, ensamheten och gemenskapen.

I ett schyst förord berättar Einar Heckscher om sin bild av sluggern Bukowski. Han vill också rentvå Buk från myten som en alkoholiserad kåtbock, kanske för att nytillkomna läsare ska förstå att det här handlar om mer än bara lite skrivmaskinsknatter. Men det behövs nu inte när novellerna står upp för sig själva.

Det enda jag ogillar med förordet är försöken att foga in Bukowski i en politisk fålla. Det påminner mig om hur sosserörelsen förvrängde sanningen om August Strindberg. Precis som Strindberg är Bukowski högst mänsklig med allt vad det innebär av ombytlighet och komplexitet. Båda dessa herrar bar på ärkekonservativa såväl som råsocialistiska idéer och däremellan trängdes liberalismen och framförallt anarkismen. Att se och värna om svaga och utsatta i samhället innebär inte automatiskt ett medlemskap i SAP eller KPLM-r.

Men det där kan vi egentligen strunta i, för här har vi 31 noveller på 290 sidor och det är riktigt skön läsning.


Författare: Charles Bukowski
Titel: Märkta kort
Förlag: Lindelöws
Översättare: Sara Norman Heckscher
Förord: Einar Heckscher
Utgivning: December 2008

Av Stefan Whilde 10 dec 2008 12:33