Politikerna bär ansvaret för finanskrisen

Både när det gäller bankkrisen och krisen inom bilindustrin så är politiker, journalister och allmänheten pigga på att kritisera de olika verksamheterna för att ha skött sin verksamhet uselt. Man anklagar finansmarknaden och bankerna för att ha tagit för osäkra risker, bilindustrin för att ha satsat på förlegade bensinbilar. Men i ärlighetens namn måste vi erkänna att kritiken mot både finansmarknaden och bilindustrin varit nästintill obefintlig tills nu, då krisen redan är ett faktum. Varken journalister eller politiker har lagt sig i hur finansmarknaden fungerat. Dessutom hade vi precis innan finanskrisen en stegrande lågkonjunktur och inte har man hört mycket kritik från vare sig oppositionen eller journalister till varför två allvarliga lågkonjunkturer lyckats sammanfalla med just de borgerliga regeringsperioderna.

Samtidigt är inte de rödgröna mycket bättre, då de år efter år inte givit bilindustrin något besked om framtida regleringar eller lagar mot bensinbilar. När inte politiker ger tydliga signaler om att nya tekniker MÅSTE införas, så kommer givetvis industrin att fortsätta tillverka det som är enklast och billigast, istället för att riskera sina pengar på dyr forskning och utveckling. Politiker skulle både ha kunnat ge tydliga signaler och riktlinjer om att vi inom ett visst antal år måste ha stoppat produktionen av bensinbilar, samt även startat upp någon form av offentligt finansierad forskning kring nya motorer för att hjälpa bilindustrin en bit på väg. Men statliga regelverk i kombination med någon förlegad form av rädsla för att varken vilja "detaljstyra" industrin eller ge dem konkurrensfördelar har förhindrat staten att hjälpa bilindustrin in på rätt hjulspår igen. Istället har de skrikit lite försynt från sina läktare att "så där borde ni inte göra!". Att de uppenbart skrikit för döva öron är inget de själva vill ta något ansvar för. Ansvaret är helt de privata aktörernas. Det är en naiv inställning att tro att marknadsekonomin är helt självreglerande i alla sammanhang, utan någon som helst statlig inblandning. Det finns tusentals exempel på när det inte fungerar överhuvudtaget. Om det skulle ha fungerat så skulle ingen ha köpt stadsjeepar, vi skulle inte ha speciellt många godistillverkare och systembolaget skulle gå i ständig förlust. Men vi har länge nog överskattat den okontrollerade valfriheten och den relativt oreglerade marknaden.

I västerländska samhällen där vi kör omkring med stadsjeepar trots att vi skulle ha behövt 20 Kyotoavtal istället för ett så kanske vi borde vakna upp, även om klockan är långt efter sju. I ett samhälle där det ekonomiska systemet stryper i princip all köpkraft hos alla de låginkomsttagare som har skulder de måste betala av, samtidigt som höginkomsttagare med stora huslån går och köper nya kök för 50 000, så är det klart att även det ekonomiska systemet kollapsar. För det första måste det finnas en stor mängd människor som har köpkraft, för att de ska kunna stimulera företagande, är denna köpkraft endast koncentrerad till en begränsad mängd av befolkningen så är det en begränsad del av marknaden som gynnas. För bankerna däremot är det till en början en vinstmaskin att ha så många skuldsatta som möjligt, men när konjunkturen vänder och många plötsligt inte har råd att betala av sina skulder så uppstår problem. Det största problemet är dock inte privatpersoner, utan företag som går omkull under lågkonjunkturer. När de inte längre kan betala av sina lån så börjar det riktiga problemet. Någon har sagt att ”om du är skyldig banken en miljon så har du problem med banken, men är du skyldig banken 100 miljoner så har banken problem med dig.” Att låna ut stora summor pengar till företag, samtidigt som man suger ut all köpkraft hos en stor mängd låginkomsttagare i landet, för att kunna betala ut räntor till välbeställdas sparande, kan bara gå på ett sätt. Kapitalet flyttas från de fattiga till de rika, köpkraften stryps för allt fler och lågkonjunkturen är ett faktum, till dess att de som ännu har pengar vågar nyinvestera igen. Och så upprepas det. Det funkar i några år, för att sedan kollapsa i en lågkonjunktur och vill det sig illa blir det till och med en finanskris.

Det är tragiskt att de båda politiska blocken stått och sett denna utveckling ske, utan att lyfta många fingrar. Själv dömer jag inte ut vare sig finansmarknaden, bilindustrin eller det borgerliga blocket, som trots allt ser lågkonjunkturer och finanskriser som en naturlig del av deras ekonomiska system. Däremot har det rödgröna blocket, sedan 90-talet allt ansvar för att detta har kunnat ske. De borgerliga har möjligtvis snabbat på och förvärrat krisen i Sverige, men det är de rödgröna politikerna som lagt grunden till den kris vi är i nu. En radikal kursändring är det enda som kan rädda oss ur detta hamsterhjul med eviga konjunkturväxlingar och sannolikt allt fler finanskriser om man fortsätter med avregleringarna av marknaden.

Av Tobias Jeppsson 08 dec 2008 11:43