Ett brustet halleluja

Pastor Tomas Sjödin står en dag på kanalbron i Haga i Göteborg och hör klockorna i Hagakyrkans torn ringa. Han har hört dem i hela sitt liv men den här höstdagen slår klangen an i honom. Den överröstar allt annat. Snart har två av hans barn gått bort i förtid, båda i en ovanlig sjukdom, och den sorgen kommer aldrig att kunna förklaras. I saknaden påbörjas en resa efter klockornas sång.

Under resans gång möter Sjödin, och vi läsare genom honom, många original. Han hamnar i Slovakien där han träffar en ringare som föddes på samma dag som Quasimodo, ringaren i Notre Dame. På den engelska landsbygden, i Berkswell, slår han sig i slang med växelringare på konferens. Historiken ekar mellan de personliga iakttagelserna.

Johannes av Korset är med på resan och vi får lära oss att den äldsta gjutna klockan har spårats tillbaka till 1000 f Kr och den äldsta svenska klocka som hittats är från 1000-talet, den dök upp 1916 när man plöjde en åker i Uppland.

”Ett brustet halleluja” för tankarna till Fredrik Sjöbergs böcker ”Flyktkonsten” och ”Flugfällan”, inte minst för inslagen av knappologi, men här finns en tilltalande värme som man saknar i annars underhållande och finurlige Sjöbergs verk.

Sjödin återkommer till det romantiska perspektivet, det som gör oss människor till människor, och till andligheten, längtan efter Gud. Är vår längtan till Gud en längtan efter innehåll?

”Men det är just detta överflöd av tomhet som är förutsättningen för klockornas sång, för tomhet är inte enbart brist, tomhet är också utrymme och resonans. Förutsättningen är att det finns något som ljuder i tomrummet.”

Till skillnad från författaren så tillhör undertecknad inte någon religiös skola eller tro. Men jag kan inte låta bli att tänka på det som pågår idag, dessa ständiga krampaktiga och desperata försök att fly tomrummet med mobiltelefonstjatter och mp3-spelare på högsta volym, denna rädsla för tystnaden.

Jag välkomnar hellre Gud än dagens konstanta oljud om Gud är vad vi själva väljer, stillhet, mötet med vår egen innerlighet, ett ögonblick av vila och mod.

Sjödin fortsätter: ”Ingen människa kan fylla det tomrummet. Inte heller de mest meningsfulla sysslor, men idag vet jag det jag inte visste för några år sedan: att Gud kan fylla tomheten och att det händer att han gör det genom att skicka in en tunn ton som förvandlar tomhet till resonans.”

Sjödin har flera uppskattade och översatta böcker bakom sig. Han har gjort sig ett namn som föredragshållare och krönikör i Göteborgsposten. Man läser honom villkorslöst och det handlar om livet och människan.


Författare: Tomas Sjödin
Titel: Ett brustet halleluja
Förlag: Cordia
Utgivning: November 2008

Av Stefan Whilde 05 dec 2008 08:45