Ansvaret som ingen orkar bära

Det är alltid någon annans fel. Antingen är det politikernas, chefens, kompisens, makens, flickvännens eller föräldrarnas fel. För vems fel skulle det annars vara? Någon måste ju kunna sättas till svars för allting som uppenbarligen inte är som det ska. Jag har en låg lön, får ingen uppskattning, ingen lyssnar på mig, ingen känner mig och ingen vill lära känna mig på riktigt. Varför är det så? Det måste vara en konspiration! Eller så är människan helt enkelt född ond.

Världen är så orättvis och ingenting gott händer någonsin mig. Det skulle vara den där gången jag vann 1000 kr på en trisslott då kanske, men de pengarna behövde jag ändå betala till skattmasen samma dag så de såg jag aldrig något av. Jag kan tänka mig att gud sitter där i himlen och skrattar åt hur jävligt jag har det. Att ingen gör någonting! Det är hemskt. Usch vad synd det är om mig. Och så finns det människor som håller på att säga att jag är ansvarig för en massa människor som ligger och svälter i Afrika. Jag som inte har så mycket pengar och som inte har någon utbildning och inte några kontakter här i världen. Skulle det vara mitt fel att 30 000 barn svälter ihjäl varje dag? Vad skulle jag kunna göra åt det?

Kanske skulle jag kunna ge några hundralappar i månaden till svältande, men jag ger faktiskt 100 kr i månaden till Röda korset. Nån måtta får det faktiskt vara. Jag kan inte hjälpa alla och jag har svårt att få det att gå ihop varje månad ändå. Och ändå har jag en äldre dator än grannen, bilen är från -95 och jag har haft min mobiltelefon i 3 år så jag har minsann inte slösat bort några pengar heller. Jag spelar visserligen för 500 kr i månaden, men lite kul måste man ju få ha och om jag slutar med det så skulle allt hopp om framtiden försvinna. Om jag vinner kan jag hjälpa en massa människor, men som det är nu får det nog vänta. Så man skulle kunna se det som om att jag ger pengarna jag spelar bort till behövande eftersom jag kommer ge bort dem när jag vinner. Om jag vinner tillräckligt mycket förstås.

Så vad skulle jag kunna göra för världen? Förutom att förbanna alla de som roffar åt sig allt de kan trots att de redan har massor? Nej, det där tror jag inte på. Det får de försöka lura i någon annan. Att jag skulle vara ansvarig. Jag kan ju inte ens veta om jag kan få ha kvar jobbet på posten. De skär ju ner så mycket nuförtiden. En sak vet jag och det är att det är pengar som bestämmer här i världen.

Nu kanske det är så att jag inte tycker så. Jag kanske anser att jag ÄR ansvarig för mig själv och för den värld jag hjälper till att skapa varje stund i mitt liv, men jag tar inte det ansvaret till mitt hjärta. Jag gör inte mitt bästa för att sprida glädje och kärlek runt om mig. Jag är för upptagen med att försöka göra så att allt blir som jag vill ha det, och bli besviken när det inte händer. Precis som alla andra. Jag vet att jag inte är helt nöjd med vad jag gör. Därför har jag skuldkänslor, precis som alla andra. Jag skäms över det, precis som alla andra och jag är rädd att andra ska få reda på hur liten jag egentligen är, precis som alla andra. Men jag vet att jag kan ändra på allting. Bara jag bestämmer mig. Men jag säger som Al Pacino i "En kvinnas doft":
"I always new the right path, but I never took it, because it was too goddamn hard!"

Av David Böhlmark 04 dec 2008 10:41