Fredagstankar

Nog för att jag är över 40, men min livsvilja är nästan större nu än för tio år sedan. En äldre kvinna som kunde haft barnbarn. Är det jag det? Jo, men så är inte fallet för tillfället, och dessutom är det något jag har svårt för att förhålla mig till. För vad är det att bli äldre?
För mig handlar det om en mognad och att samla ihop erfarenheter som man lär sig att analysera och reflektera över. Det är att lära av sina misstag och försöka bli ödmjuk inför livet. Det handlar också om att finna glädjen och lära sig skratta. Det livgivande leendet som får ansiktsmusklerna att arbeta, och skrattet som får endorfiner att frigöras.

Floskler? Det kan låta så kanske, men jag hoppas det är det allt handlar om. Så att jag förhoppningsvis har betat av mina mest tunga ok och funnit frid den dagen då något annat kallar på min uppmärksamhet. Då flyger jag iväg till nya ängar att utforska, men nu var det livet jag pratade om.

Tydligen har jag blivit för gammal för att satsa på, kanske har jag tröttnat på att satsa själv eller så har jag funnit annat att kanalysera mig kärlek på. Jag går inte på krogen mer och på fester är jag ett potentiellt hot för redan etablerade par. Dejtingsajter har jag varit på och det tröttar numera ut mig. En god vän från poeter.se sa när han träffade mig första gången att han hade trott jag var en tyst kvinna som satt i bakgrunden och begrundade vad andra sa. Så fel han kunde ha, sa han, så jag gör mig inte på nätet, men vad gör det när det mesta av mitt liv handlar om barnen, flygplatser och prostatamän årgång äldre inget fel i det alls?

Vi gör alla våra val brukar jag säga, och jag undrar ibland vad som varit orsaken till att jag gjort valet att vara ensam när man kan få så mycket ut av tvåsamheten? Dåliga erfarenheter handlar det mycket om, och att jag inte önskar att bli sårad mer så därför avstår jag hellre från kärlekens rus.
Sedan är det så att självständiga kvinnor inte alltid är så populära, vilket man blir efter att ha varit singel så många år som jag, och jag vägrar göra mig dummare och mer sårbar än jag är bara för att få en relation.

Så jag lever här och nu, med det jag byggt upp och hoppas att det någon dag kommer någon jag kan skratta med, åka forsränning med och dela ett glas med, om det nu är det som är meningen, annars gör jag det själv.

Jag har släppt taget och inser att det är mitt val om jag ska må bra, med eller utan någon.

Av Birgitta Stiefler 14 nov 2008 18:58