Barack Obamas rötter och mina

Sommaren 1961 tog jag den irländska motsvarigheten till den svensk realexamen och skulle efter sommarlovet börja på Gymnasiet i Dublin där jag bodde. Men sommarlovet skulle jag spendera långt borta i Östafrika. Jag föddes där, men hade vuxit upp på Irland. Nu skulle jag åka till Kenyas huvudstad, Nairobi, för att hälsa på min mamma som bodde kvar där. Kenya var då en brittisk koloni, men med en brittisk Guvernör. Landet hade aldrig haft en svart afrikansk ledare trots att Kenya just då var ett land med 14 miljoner invånare varav 13 miljoner var svarta afrikaner. Trots att alla i Kenya talade det afrikanska bantuspråket Swahili, hade ändå engelska blivit det officiella språket. Britterna kunde tvinga på Kenya en vit guvernör, men de kunde inte tvinga befolkningen att tala engelska. Jag hade tillbringat de först sex åren av mitt liv i Nairobi. När jag var fem år gammal lekte jag med små svarta pojkar och talade bara ett språk med dem - nämligen Swahili. Med min mamma talade jag det indiska språket urdu. Engelska kunde jag inte ett ord av förutom att säga "May I please have a Coca Cola?".

Men nu var jag tonåring och tillbaka i Afrika. Från dagen då vi reste ifrån Nairobi 10 år tidigare mindes jag mycket väl den oroliga stämningen i stan. Just dagen innan hade Kikuyustammens hövding Dedan Kimathi dömts till döden och hans kollega Jomo Kenyatta till 14 års fängelse. Båda hade befunnits skyldiga till terrorism. Det fanns oroligheter i stan och min mamma har berättat för mig hur vi blev stoppade flera gånger av poliskontroller på väg till flygplatsen. Men nu, ett decennium senare, första veckan i augusti 1961 hade britterna bestämt sig för att försätta Jomo Kenyatta på fri fot. Jag minns dagen väl. Det var den 13 augusti och längs Nairobis gator och torg fanns hundratusentals svarta afrikanare som ropade "UHURU!" Självständighet. Skolbarn och tanter med blommor stod längs vägen. Alla väntade på landsfadern Jomo Kenyatta som skulle åka in till stan ifrån flygplatsen, som i dag bär hans namn.

Samma eftermiddag hölls ett jättemöte med hundratusentals åskådare i en stor park i Nairobi. Det var då Jomo Kenyatta berättade för sitt folk att förhandlingar om landets självständighet skulle inledas med britterna. Under mötet bjöd han upp en annan talare. Han hette Jaramogee Ogina Odinga och var ledaren för Kenyas andra största stam som heter Jalua stammen. Detta var den 13 augusti 1961. Det var mycket man inte visste då. Man visste till exempel inte att två år senare skulle Kenya bli självständigt med Jomo Kenyatta som landets första president. Man visste heller inte att Jaramogee Oginda Odingas lilla son Rahil Odinga som också stod där bredvid sin pappa skulle växa upp till att bli Kenyas premiärminister, vilket han är i dag.

Vad ingen visste då var också att, veckan innan, den 4 augusti 1961, hade en halvkenyansk pojke fötts långt borta i USA. Hans pappa var en Jaluaman som hette "Onyango" i förnamn och som året innan hade åkt till USA som utbytesstudent, träffat en vit amerikansk kvinna med vilken han fick sonen. Onyango hette egentligen Barack i förnamn och i efternamn "Obama". Sonen döptes till sin fars namn Barrack Obama junior och växte upp på Hawaii, i Indonesien och på den amerikanska kontinenten. I går blev han vald till USAs första svarta president! Jag undrar vad Kunta Kinte, kyckling George och deras ättling Alex Hayley, som skrev boken "Rötter" om hur de svarta slavarna på 1600-talet rövades bort ifrån Afrika till USA, skulle säga om de kunde vakna upp ur sina gravar och bevittna vad vi kommer att se den 20 januari 2009, nämligen installationen av USAs nye president - Barack Obama?

Av William Butt 06 nov 2008 11:53