Utveckling av nya sociotekniska system

Ett citat: "ingenting styr utvecklingen så hänsynslöst som en uppbyggd infrastruktur". Infrasystemen är då inte enbart de befintliga vägarna, biltrafiken, tågen och flyget, som nästan helt avgör hur vi själva och allt som vi använder förflyttas när det gäller lite längre sträckor. Det är även alla de övriga sociotekniska systemen som finns i beredskap för att användas. Det är väldigt sällan som det politisk-ekonomiska etablissemanget eller massmedia uppmärksammar oss om att det skulle kunna vara på andra sätt, eller kanske på ännu flera valfria sätt samtidigt.

Penningsystemet, bankerna, finansmarknaden och den ständigt pågående inflationen, är sådana ensidigt, evolutionärt och symbiost utvecklade system, där det sedan mycket länge knappast finns några valfria alternativ. Finansmarknadens hopkoppling med människornas ovillkorliga behov av bostäder och fastigheter, visar ju med all önskvärd tydlighet hela den allomfattande sårbarhet som uppstår när alla äggen ligger i samma korg! Det finns inget nämnvärt gehör och förståelse för att utveckla, datorsimulera och använda andra alternativ. Alternativen avfärdas förakt- och hånfullt som utopiska eftersom de bara i sådan pytteliten skala har prövats i praktiken, tydligen utan att de marknadsförts och vuxit sig större.

I ett demokratiskt rättssamhälle så finns det i egentlig mening bara en enda sorts oundvikliga kostnader, och det är arbetskostnader. En hel del av detta är redan betalda och i vissa fall återanvändbara arbetskostnader. Arbetskostnaderna kan då i vissa fall användas om och om igen för att ge nya inkomster. Är det månne detta som Marx kallar för mervärde? Mycket attraktiva geografiska områden som någon för länge sedan har arbetat med att inmuta och i vanlig ordning har betalt stämplingsavgift för att äga och sälja vidare och vidare och vidare är exempel på kanske mycket lyckade återanvändbara arbetskostnader.

Att det sedan med facit i hand kanske hade varit bättre att kommunerna konsekvent hade mutat in marken, och sedan arrenderat ut marken, så att det kanske bara funnits rådighet över marken - men det är historiskt sett en annan historia. Och någon liknande historisk asymmetri när det gäller vad som är rättvist eller inte, finns i så fall även när det gäller patent, design, upphovsrätt och sådant.

Dessutom finns det ju arbetskostnader som bara utgör fragment eller delar av användbara produkter, och som kanske betalas ut långt innan den färdiga produkten ger några inkomster och under den tiden så uppstår det kanske räntekostnader. Då en del av dessa redan utbetalda arbetskostnader kanske aldrig kommer att kommer att ge några inkomster så kan de förstås kallas riskkostnader. Men de kan ju även ses som risktagarens arbetskostnader.

Jag tror inte att Marx bara var en dumbom som ingenting begrep, men han hade nog svårt att förutse den framtida utvecklingen när han började snacka om mervärde. Borde inte den bubblan ha spruckit för länge, länge sedan även hos alla vänstervridna? Eller har jag missförstått vad han egentligen menade? Däremot ser jag ingen nämnvärd anledning att kalla räntekostnader, svinn, felinvesteringar, spekulationsförluster osv för arbetskostnader. Dessa kostnader bör då direkt eller successivt kunna elimineras genom förändringar och förnyelse av de traditionella systemen.

Enligt detta resonemang så medför hittillsvarande sociotekniska system mm., att en hel del utgifter rimligtvis inte kan eller bör härledas till arbetskostnader. Dessa utgifter innebär då att skillnaden mellan de allra flesta inkomster och utgifter, bör bli avsevärt större om alla dessa onödiga kostnader eliminerades eller åtminstone reducerades så långt som möjligt.

En hel del av de spekulativa riskkostnaderna och kanske även riskkapitalet bör rimligtvis även kunna reduceras mer och mer. De flesta människor bör då kunna enas om att långsiktigt samverka för att gemensamt utveckla nya sociotekniska system som inte dras med några helt onödiga kostnader. Dessutom bör förstås fortsatt ökad produktivitet genom automation, processutveckling, logistikoptimering osv leda till allt lägre och lägre kostnader för vars och ens basala försörjning.

Då allt detta förstås inte kan göras så att det samtidigt och direkt gynnar alla eller kanske ens de flesta av väljarna omedelbart får lägre utgifter, så kan politikerna inte göra särskilt mycket. Det som behövs är alltså att så många som möjligt kan enas för att göra något gemensamt. En fördel och kanske en avgörande förutsättning är förstås att Internet bör kunna användas som gemensamt IKT-nav kommunikationsnav, och att det i så fall inte finns några geografiska begränsningar, utan bör i vissa fall kunna omfatta hela cyberrymden.

Av Uno Hansson 21 okt 2008 07:46