Du falska, du sjuka, du våldsamma jord...

Dagstidningarnas information leder till kedjereaktioner hos läsarna: upprördhet, sorg eller förträngning. Vissa kommenterar i insändare, andra värjer sig genom att sluta läsa. Jag måste skriva av mig för att slippa huvudvärk. Efter dagens nyheter känns den svenska nationalsången stendöd, därav min spontana travesti. Här är ett lyriskt försök att förena sanning med vilja till förbättring. De första grymma stroferna hoppas jag utvecklingen kan begrava - de två sista hoppas jag kan förmedla det jubel jag skulle vilja instämma i.

’Du gamla, du fria’ i ny tappning:

Du falska, du sjuka, du våldsamma jord,
Du vissna, du aningslösa skröna!
Jag sörjer dig, vilsnaste land här i nord!
: Ditt folk, ditt kaos, dina skulder sköna! :

Du lever på minnen från välfärdens dar,
Då ärligt ditt sätt såddes i Norden.
Jag vet att du fanns, men du blev vad du är.
: Ja, vem ska vårda, vem ska bota jorden? :

Du skriker, du våndas, du skändade Nord,
Du kluvna, du känslofyllda sköna!
Du fängslar oss, gripande land uppå jord.
: Din makt, ditt mygel ingen bör belöna! :

Du läkta, du fria, du folkstyrda Nord,
Du trygga, du trösterika sköna!
Jag älskar dig, käraste land uppå jord!
: Din kraft, din vilja, dina ängar gröna! :

Du skapats med styrka från tusentals dar,
Då ärbart ditt slit beströdde jorden.
Jag ser vad du är, men du blir det jag gör.
: Ja, jag vill ge mitt allt för dig i Norden! :

Av Els-Marie Ericsson 02 sep 2008 15:05