Få vet hur vi brottsoffer har det

Jag har varit med om att, av en kvinnlig kurator, bli kallad att jag lider av horsyndrom. Jag har haft flera kvinnliga psykologer som har tvingat mig att tala om min gärningsman när jag själv ville gå vidare och läka mig själv. Då har de blivit helt galna och skällt ut mig och sagt att det är omöljigt. De har vägrat sjukskriva mig trots att jag har hela polismyndigheten som tror på mig poliskvinnor är underbara, de har massor av bevis som säger att jag talar sanning. Jag bad till exempel en kvinnlig psykolog om att få komma till en gynelokog för att jag hade verk långt efter mitt sista övergrepp. Hon trodde inte på mig. Efter 30 dagars bönande så ringde jag till polisen. De ordnade med hjälp omedbart och jag hade skador som dokumenterades. Jag fick vård av en man.

När jag gick till brottsofferjourer så skulle de även där veta allt om min gärningsman. Det kändes som om jag var på förhör hos psykologer. Jag trodde de var utbildade att läka psyket, inte hålla polisförhör. Det är väl polisens jobb. Men när jag sa det så var jag en stor jävla fucking idiot. När jag talar om detta så tror ingen på mig. När jag uppvisar bevis i form av journaler där det är fullt av information om min gärningsman, uteblivna sjukdagar på utskrifter från Försäkringskassan, då vill folk ändå inte se.

När jag anmäler detta till ansvariga myndigheter så säger de att inga fel har begåtts. Mellan 2000 - 2005 blev jag sjukskriven sammanlagt 1,5 år. Jag blev utsatt för våldtäkt 1998. En historia som blev en värdsnyhet pga grymheten. Mellan 1998-2000 fick jag ingen sjukskrivning alls. När jag var så under isen och förskte begå självmord då fick jag min första sjukskrivning som varade i tre veckor!

2006 gjorde jag en polisanmälan mot Landstinget och då tog det två timmar så fick jag vård och sjukskrivning. Jag fick komma till specialistvården där jag har en överläkare och specialist som även är psykoanalytiker. Jag träffade honom knappt en gång i månaden under 20 månader. Vi talade aldrig om gärningsmannen och det har läkt mig. Medan psykologer, brottsofferjourer och våldtäktscentrum för våldtagna kvinnor bara fokuserar och ältar offers våldtäkter. Det ledde mig till självmordsförsök efter självmordsförsök. Jag höll på att lyckas!

Förra året, 2007, var jag ute i media och berättade min historia. När artikeln hade kommit ut i affärerna så blev det som en chockvåg föll över hela samhället. Jag trodde folk skulle protestera. Men det blev helt tyst! Trots att flera fel har begåtts mot mig. Jag har haft åklagare som har gormat att jag är en jälva idiot som vill att min gärningsman ska bli fast. Jag vill ha en rättegång och få mitt goda namn tillbaka. Så säger åklagare att jag kan glömma det för det kommer aldrig ske. Ingen bryr sig om detta! Åklagare får behålla mitt ärende!

10 år senare får jag skriva brev till landet dit min gärningsman har flytt undan rättvisa för att göra situationen för honom ohållbar så att han vill tillbaka till Sverige och ta sitt ansvar. Men som många gärningsmän så vill de inte ta sitt ansvar! De får några sekunders njutning medan offer får lida i åratal för dessa sekundrar! Många människor hjälper gärningsmännen att kränka offer för att de har egna speglingar de inte vill ta i.

Jag tänker tillbaka på att jag blev kränkt, var nära att dö av själmordfsförsök för att jag inte fick vård och trots det reste mig och gick till jobbet och jobbade en månad, tog ett nytt jobb efter två månader och jobbade en månad där. Eller så utbildade jag mig inom ekonomi, inredning, make up. Jag jobbade som butikschef, inom barnomsorg och kulturverksamhet teater Jag dekorerade skyltfönster och lagade scenkläder.

På det hade jag psykologer som tvingade mig minnas mitt helvete gång på gång på gång. När jag vägrade så kränkte de mig och vägrade sjukskriva mig. Jag svalt för att klara mig och nu inser jag hur dessa 10 år har skapat en perfekt kropp.

Min största förvåning är att män har aldrig kallat mig hora! Aldrig under dessa 10 år. Män har hjälpt mig att läkas! Medan kvinnor har kommit och lagt på mig deras problem men anser att mina problem får jag ta hand om själv.

Jag har även upptäckt att jag har ett större djup och detta djup påverkas aldrig av våld eller kränkningar. Men våld och kräkningar skapar massiva barriärer för de som utsätter andra för kränkningar så att de aldrig får uppleva denna inre gudomlighet. Det är min största hämnd mot de som har kränkt mig.

Det "vanliga" människor vet om brottsoffer är en bagatell och töntigt! Ändå är det den visdomen som brottsoffer måste följa. För offerens verkliga sanning klarar många av de utbildade inte av att hantera och då gör myndigheter som de gjorde mot mig - säger att inga fel har begåtts. Den dagen då min gärningsman blir fast, då ska jag vara så stark att jag ska briljera och sopa till alla som förskte utnyttja mitt helvete som många gjorde 1998 då det var en världsnyhet! Då ska jag smula sönder alla "vanliga" människors tro på samhällets hjälporgan som är en stor fet jälva lögn och illusion......

Men fram till dess ska jag skriva om mina upplevelser om en ny form av sensualism och tacka alla goda vänliga killar som har givit mig hopp och stöd i mitt helvete.

Av Perla L 05 jul 2008 16:49