sourze.se

Jag kanske slutar hålla på Sverige

Röda armén körde över oss och luften gick ur den alldeles för uppblåsta svenska fotbollsballongen. Jobbigt. Men ändå skönt på något vis.

Min besvikelse var stor efter fiaskot mot Ryssland, det ska jag erkänna. Vi var många som hade underskattat den ryska fotbollsbjörnen ordentligt; själv hade jag till och med
börjat svamla om en eventuell skräll i kvartsfinalen mot Holland. Och kanske hade jag fel när jag skrev att det svenska laget var för rutinerat för att underskatta motståndet. Annars vet jag inte hur man ska förklara den passivitet och trötthet vi såg i Sverige igår kväll.

På nåt sätt blir det ändå skönt att slippa den här totala nationella hysterin som alltid uppstår kring landslaget under stora mästerskap. Jag kan inte riktigt sätta fingret på
det, men det är någonting med allt detta som ger mig kväljningar, trots att jag själv älskar fotboll och har vuxit upp med det svenska landslaget. Kanske var det TV 4:s
reportage igår kväll efter matchen om någon brölande värmländsk raggare med hela rummet tapetserat med svenska flaggor som gav mig denna plötsliga motvilja. Eller
kanske var det bara det oväntade nederlaget mot Ryssland som tog ovanligt hårt. Jag kände hursomhelst ett skriande behov av semester från landslaget, eller kanske rent av skilsmässa. Jag tycker inte det är fel att heja på sitt eget land. Men ibland blir hysterin så outhärdligt självgod och nationalistisk att det skulle kännas bra om någon höll på ett annat land bara för sakens skull. Landsförädare som jag är funderar jag på om denna någon skulle kunna bli jag.

Flyger hem till Italien idag och håller stenhårt på "Gli azzurri" nu när Sverige har åkt ut. Italienarna är också väldigt hängivna supportrar till sitt lag, fast på ett helt annat sätt, som jag uppfattar det. Det handlar om en hängivenhet till fotbollen, till laget och till den tradition som sporten har i Italien. Hysteri kan man visst kalla det, men hysterin kretsar kring spelet och är inte lika vulgärt bunden till landets flagga och nationella stolthet som i Sverige. Så till nästa mästerskap så kanske jag håller på Italien istället,
bara för att visa att det är fotboll det handlar om och inget annat. Fast det är klart, traditionens makt är stor. Vi får väl se om jag lyckas stå emot när Sverige ställer upp för nationalsång i Sydafrika 2010...

Men innan den frågan blir aktuell måste vi kvala oss in till Sydafrika 2010. Med en ny förbundskapten, skriker många av landets krönikörer idag. Sakta i backarna, säger jag.
Sverige har inte speciellt många tränare som är lika bra eller bättre än Lagerbäck. Visst kan man tänka sig till exempel Hasse Backe, men så vitt jag vet har han redan
skrivit kontrakt med Mexico. När Lagerbäck slutar nu eller 2010 måste vi hitta en tränare med internationell erfarenhet som gärna får ha en osvensk ledarstil, vilket skulle passa för alla våra unga talanger som redan spelar i utlandet. Just nu finns det ingen bra ersättare för Lagerbäck, och om han känner sig motiverad så borde han få fortsätta. Dessutom skulle det kännas riskabelt att byta inför ett VM-kval. Ett VM vill man inte missa för allt i världen,
då står man hellre över ett EM. Alltså är det bättre att byta ut Lagerbäck 2010.
Men han får bara stanna under förutsättningen att han är beredd att genomföra den stora generationsväxling som krävs i det svenska landslaget. Och den, Lasse, måste genomföras NU. Våga peta Henke Larsson. Våga släppa in Sebastian Larsson i startelvan och Rasmus Lindgren Ajax i truppen. Det är dags att vända blad nu, helt enkelt.

Det brukar sluta likadant med landslaget som med den svenska sommaren; i början är förväntningarna skyhöga, men bara några veckor in i juni tvingas man inse hurdant Sverige egentligen är. Mulet, kallt och ganska trist. Men det kommer nya somrar med nya maskrosor.

Redan i oktober kommer vi att ha glömt hur eländig den svenska sommaren brukar vara, och med nostalgi tänka tillbaka på oändligt ljusa junikvällar med chips, öl...och fotboll.
Världens bästa jävla landslag helt enkelt. Och om det inte vore för Rosenbergs uteblivna frispark före David Villas mål i Spanienmatchen...ja, ni vet vart jag vill komma.

Jag håller nog lite på Sverige trots allt.


Om författaren

Författare:
Einar Wiman

Om artikeln

Publicerad: 21 jun 2008 15:50

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: