Djurens sexuella rättigheter

Med tanke på de senaste årens skriverier i tidningar, artiklar och bloggar om zoofili och tidelag är det inte konstigt att det då och då anförs argument om att djuren har rätt till sin egen sexualitet och att människan inte ska vara en del av den. Jag ser två problem med den här inställningen. För det första är den inte heltäckande. Man avser för det mesta endast de fall där en människa har sex med djuret för sitt och/eller djurets nöjes skull. Inte de fall där djuret manipuleras sexuellt i avelssyfte, det vill säga där människan i sig inte har sexuella avsikter för egen del, utan hanterar djuret sexuellt enbart för att befrämja frambringandet av en avkomma. Vad jag pratar om är hela händelsekedjan från beslutet att man ska avla på ett djur, genom brunstundersökningar, spermatappningar, semineringar och dräktighetsundersökningar till förlossning och vad som sker därefter med modern och ungen. Under hela den här processen förekommer det många kontakter mellan människor och djurens könsorgan utan att detta ifrågasätts nämnvärt. Det är en verksamhet som sanktioneras av djurägare, forskare, uppfödare, veterinärer, konsumenter och varje gång någon köper produkter från dessa "djurfabriker", till exempel mjölk, kött eller skinnprodukter, så godkänner man hela konceptet. Eftersom så många experter på djur veterinärer, djurskötare m.m. medvetet samarbetar med den här industrin, och själva deltar i seminverksamheten, kan man dra slutsatsen att antingen går människans behov av att använda djuren på det här sättet helt före djurens väl och ve, eller så innebär det att man kommit fram till att den sexuella hanteringen av djuren inte innebär ett tillräckligt stort obehag för dem för att det ska klassas som djurplågeri. Alltså är det inte konsekvent att strida för att djuren ska få ha sin sexualitet i fred från de som gillar att ha sex med dem för nöjes skull om man inte samtidigt tar avstånd från i princip all slags djurhantering där vi bestämmer över djurens sexualliv.

Det andra problemet är att om man ska verka för djurens rätt till sin egen sexualitet måste man i konsekvensens namn även verka för djurens rätt att själva välja vad de vill göra med sin sexualitet. Om man kategoriskt säger att människan inte ska ha någon som helst sexuell kontakt med djuren, oavsett om djuret själv vill det eller inte, så tas inte hänsyn till djurets egen vilja. Endast i de fall där djuret blir tvingat mot sin vilja att delta i de sexuella handlingarna kan man hävda att argumentet har giltighet. Men det är inte riktigt hela sanningen att djur aldrig är villiga att ha sexuell samvaro med andra än sin egen art. Det finns årskilliga bevis för att djur kan njuta av sex med andra arter, inklusive människan, och att de gör det av egen fri vilja. Det är alltså inte bara hos människans husdjur detta inträffar, utan även bland vilda och fria djur.

Ska man propagera för att djuren ska ha rätt till sin egen sexualitet måste man således även ta hänsyn till att deras sexualitet är mångfacetterad och ofta tar sig icke stereotypa uttryck. Detta kan alltså inkludera masturbation, homosexualitet, nekrofili och artöverskridande sex.
Att tillåta sexuella kontakter för nöjes skull mellan djur och människa behöver dock inte, som många tycks tro, innebära att det samtidigt blir en konflikt med djurets intresse av att slippa en obehaglig, skadlig eller stressande situation. Vår svenska djurskyddslag tar fasta på just det och varje fall där djuret kan visas ha lidit, oavsett om det är fysiskt eller mentalt, strider mot lagen och kan vara straffbart. Det är alltså inte fritt fram att plåga och våldta djur bara för att tidelag och zoofili är lagligt. Det är däremot hyckleri och dubbelmoralism att förbjuda tidelag och zoofili med hänvisning till argumentet om djurens rätt till sin egen sexualitet.

Av Richy L 16 jun 2008 15:20