Demonen Adolf Hitler

1900-talets störste tyrann och massmördare framställs genom myt och litteratur som en övermänniska och asketisk demon. I historikern Bengt Liljegrens biografi ”Adolf Hitler”, den första svenska Hitler-biografin på över tre decennier, hamnar schablonbilden av Hitler under lupp och kläs i kött och blod.

Alan Bullock, som skrev klassikern ”Hitler – En studie i tyranni”, menar att diktatorns privatliv är ”trist och ointressant”. Samma något slarviga förbiseende görs i engelsmannen Ian Kershaws tvåbandsbiografi. Liljegren är inte överens och lyckas på drygt trehundra sidor teckna ett levnadsöde som skakar om. Vi får följa pojken Adolf från födseln på ett värdshus i österrikiska staden Braunau am Inn till självmordet i berlinska bunkern våren 1945.

Det är en seriöst hållen och väl underbyggd biografi, men med ett flyhänt och lättillgängligt språk. Något akademiskt dökött går inte att finna. Den har en kronologisk tråd som tänjs vid några få tillfällen och då utan utfyllnader, tvärtom med små, betydelsefulla stickspår. Fotografier på föräldrarna förstärker känslan av den överbeskyddande modern och den stränge fadern, dessutom är en fysisk likhet mellan mor och son slående.

Han tycks ha varit fåfäng, men mån om att framstå som både enkel och okuvlig. Han satte sig själv på något slags renlighetspiedestal för att inspirera det tyska folket, samtidigt visar Liljegren att vegetarianismen kom in ganska sent i Hitlers liv. Han rökte som ung, men lärde sig att avsky tobak och tillät varken officierare eller Eva Braun att röka i hans närhet.

Vid ett enda tillfälle drack han sig full, också det i ungdomen, men han blev inte helnykterist. Det hände att han drack öl under sina framträdanden tidigt i karriären och ibland njöt han ett glas vin som han dock förstörde genom att hälla socker i! Han var en notorisk frossare i bakverk och småkakor. Sockret var hans last. När det kom till kvinnor beundrade han skönhet och erotisk konst, men hade en förmåga att hålla på sig i moralens namn. Kan han ha dött som oskuld? Var han impotent? Vissa forskare hävdar att han var homosexuell. Liljegren har andra teorier.

Tillför då den här boken något nytt i ämnet Hitler? Ja, jag tror faktiskt det. Med kaxig självklarhet bemöter Liljegren internationellt erkända experters tolkningar och bjuder på egna intressanta slutsatser. I alla avseenden är ”Adolf Hitler” gjuten som porträtt, det bästa jag läst om människan bakom myten.

Bland bokens olika efterskrifter hittar man en lista på de mediciner som doktor Theodor Morell ordinerade Hitler åren 1941-1945, en diger lunta som utan överflödiga kommentarer lyfter fram Hitlers hypokondri och dödsfixering. Liljegren tipsar också om kuriosa, till exempel var på Internet man kan höra den enda kända upptagningen av Hitlers röst i normal samtalston.

Författare: Bengt Liljegren
Titel: Adolf Hitler
Förlag: Historiska media
Utgivning: Våren 2008

Av Stefan Whilde 09 maj 2008 06:45