Jag hatar det jag vädrar, jag vädrar blod. Det luktar sorg, du ger mig tårar.
Det var längesedan nu, men du brukade ge mig rysningar, älskling kommer du ihåg?
Glödheta lyckorus i natten, om dagen. Sårbara kyssar, och ljumma, vackra ord.
Så förutsägbart, som ett barn som cyklar- så känner jag för dig.
Är det svagheten som ger med sig? För svag är jag, jag faller.
Men jag hatar det jag vädrar, och jag vädrar mer än kärlek.
Kärleken den blöder, och jag, jag vädrar blod.
Det ekar av ondskan, och kylan sätter fart. Din kallhet gör mig sval.
Du luktar hat.
Jag antar allting är som vanligt, men inget blir som förr.
Av Anneli Bergqvist 11 feb 2008 12:22 |
Författare:
Anneli Bergqvist
Publicerad: 11 feb 2008 12:22
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå