Titofallet inte särskilt unikt

Om Tito skulle fällas nu efter frisläppandet igår vore det sensationellt. Så jag utgår från att domen blir friande, vilket på många sätt är förvånande. För vad har vi? Vi har en målsägande som till vittnen upprört beskriver hur hon våldtagits av Tito Beltran. Det brukar räcka för en fällande dom. Titos fall är både unikt och samtidigt mycket vanligt.

Sedan katastrofbevakningen av Stureplansmålet så fick redaktionerna sloköron. Nu ska båda sidor presenteras, hette det. Och så skedde med Tito - efter ett tag. Det började med att Tony Kaplan i Expressen lät honom själv berätta sin story och presentera sig själv som världsartisten när han fortfarande satt häktad. Ett mycket ovanligt grepp som medierna normalt inte vågar ge sig in på. Därefter kom Titos hustru Jenny till tals. Men än hade inte opinionen svängt.

När Tito talade om konspirationsteorier skrattade folk. Krönikörer köpte inte storyn. Klart karln är skyldig, så som han säger. Oväntat för dem så fick Tito vatten på sin kvarn. Monica Dahlström Dalles inblandning i målet gjorde den mest ickekonspiratoriskt lagda övertygad om att Tito medvetet sattes i fällan.

Men ponera att Tito verkligen är skyldig. Då har Dalles Dahlströms agerande knappast hjälpt till för en fällande dom. Att ringa runt till vittnen är omdömeslöst och kan ha förstört hela målet. Samtidigt har vi Marias vittnesmål som kan styrka Titos skuld oavsett Dahlström Dalles övergrepp i rättssak.

Mycket har framkommit genom mediernas rapportering i fallet Tito Beltran och barnflickan. Vi har lärt oss att Tito har haft många sexuella kontakter, vilka flera av dem han troligen knutit på grund av sin status som artist.
Men hade Tito hetat Kalle Svensson och målet inte varit lika massmedialt intressant så hade fallet varit ännu ett i statistiken. Byt ut miljöerna, byt ut huvudvittnena och konstatera; det är ofta så här målen ser ut och det är utefter liknande premisser som våra domstolar ska fälla sina domar när lång tid har gått mellan den påstådda gärningen och när åtal väcks. Det saknas bevis och skuldfrågan är svårutredd på grund av tidens gång.

Barnflickan själv säger att hon valde att anmäla Tito åtta år senare då en annan anklagelse mot honom framdagades, men senare lades ner. Detta är problematiskt för hennes trovärdighet men är onekligen inte heller unikt. Det är vardagsmat att en anklagad våldtäktsman får fler anklagelser mot sig, särskilt när målet når medierna och omskrivs. Så skedde i målet om Stureplan, Honey, Titomålet svärmorsstoryn, “kändiskocken" och Billy Butts fall för att nämna några. Samtliga män sexuellt utsvävande, bevisningen i tilläggspunkterna liten eller obefintlig.

Men i detta fall så sade flickan direkt till sin chef att hon blivit våldtagen. Det är målsägandens version. Eller kan reaktionen ha uppkommit över att ha kommit för sent till sina plikter? Musikern såg henne ju, halvnaken på sängen, kan man också invända. Skam är ett motiv bland flera bakom falska anmälningar. Det är försvarets version. Detta ska rätten ta ställning till.

Att läsa de chilenska tidningarnas bevakning av Tito Beltranmålet är ganska roande. Hur som helst är vinkeln annorlunda. Enbart hans version får komma till tals i Chiles svar på Dagens Nyheter, Mercurio. I Chile ses inte en ung kvinna som självmant går till en mans rum om natten och klär av sig som ett våldtäktsoffer. Att han därtill är känd och rik och händelsen är åtta år gammal får chilenarna nästan att kikna av skratt. Där är definitionen om vad som är en våldtäkt betydligt snävare. Vi anser att vi har kommit betydligt längre i vår kvinnosyn än chilenarna.

Om Tito Beltran skulle fällas så skulle det vara ytterligare ett fall med andrahands och tredjehandsvittnen som enda stöd för åtalet. Men även om Tito Beltran blir en fri man om ett par veckor, så kommer han för stora delar av opinionen att alltid vara skyldig och omtvistad.

Ty så är sexualmålen. Man kan aldrig veta säkert vad som är sant. Men domen ska fastställas “bortom rimligt allt tvivel". Inte kanske.

Av Folmer Katarina 22 jan 2008 10:31