Vi lever i pessimismens tidsålder

Jag funderar mycket på varför människor dömer ut allt. Exempelvis går det, enligt många, inte att bli lycklig i resten av sitt liv. Nähä, och varför inte då? Varför vill man inte ens försöka? Hur kul är det att vara med någon som talar om för en att inget går, allt bara misslyckas och är omöjligt?

De framtida Litteratur och historieböckerna kommer se ut på följande sätt:

* Medeltiden
* Renässansen
* Upplysningen
* Rommantiken
* Realism/Naturalism
* Nutid byts ut mot Pessimismen/Pessimismtiden.

Jag funderar ofta över de fel som existerar i samhället och varför inte var och en av oss tar vår del. Kanske för att de som är akademiskt utbildade med MVG inte kan omvandla sina teoretiska kunskaper till praktik - och därför blir det pannkaka av allt?

Om man ber de göra någon så blir de kritvita i ansiktet av skräck och faller avsvimmade som små fjollor och man själv bara suckar åt dem. Fast det är rätt kul att höra dem tala med sina facktermer. Det låter som att de är facktermspapegojor och rablar efter vad som står i böcker. När man sedan försöker få de att förklara hur man rent praktiskt ska hantera deras ordharang så blir de förbannade och skäller ut en. Det ser så roligt ut. De är bättre än clowner - om man sätter på dem en röd clownnäsa, färgar deras hår blått och sätter på dem clownskor, i fantasin. Då får man ett härligt asgarv.

"Nä att göra något praktiskt är fy skäms" med värsta gulliga Magnus Betner rösten när han hoppar på dagisfröknar i "Inget är heligt"

Det förklarar varför människor dör av felbehandlingar i vården, blir utan ersättning av försäkringskassan eller inte får sin rättvisa av rättsväsendet. De är nog kritvita i ansiktet och avsvimmade så att de inte ens kan pilla sig i naveln av ren orkeslöshet.

De som verkligen gör något, de blir utfrysta, uppsagda och blir av med jobb och arbetsuppgifter. De är farliga för samhällets struktur. De som är duktiga och populära inom yrkeslivet är utrotningshotade, medan de självcentrerade, arroganta skrotsamlarna allt blir skrot om 10 år gör allt av rent egocentrisk handlande. Vad gagnar det omgivningen? Vem har koll på vad våra skattepengar går till och hur mycket som försvinner i svinn?

Min fråga - varför kan man inte leva lyckliga i alla sina dagar, resa sig upp ur sitt helvete och bli en ödmjuk vinnare?

Av Perla L 14 jan 2008 14:47